Habeeb Akande – TMV

 

Det finns en vanlig missuppfattning bland muslimer att Bilal ibn Rabah var den enda svarta följeslagaren till profeten Muhammed, frid vare med honom.

Svarta muslimer var mycket beundrade i de tidiga generationerna av den nya tron, men tyvärr varade detta inte länge, eftersom anti-svarta känslor smög sig in i muslimskt tänkande och litteratur.

Som svar på de negativa representationerna av afrikaner som utvecklades i medeltida arabisk-muslimska samhällen, skrev flera forskare böcker för att ta itu med anklagelsen att ”Islam är en anti-svart religion” genom att lyfta fram svarthetens positiva bidrag i den islamiska traditionen.

Al-Jahiz, Ibn al-Jawzi och Al-Suyuti från 800, 1200 och 1400-talen skrev inflytelserika böcker för att ta upp anti-svarthet i muslimska samhällen. I min bok, Illuminating the Darkness, sammanställde jag korta biografier om svarta män och kvinnor i islams historia inklusive Profetens följeslagare.

Nedan är 10 svarta och afrikanska följeslagare till profeten att känna till:

 

Bilal ibn Rabaah

Bilal var en framstående och älskad följeslagare till Allahs Sändebud. Bilal kom ursprungligen från Abessinien och var Islams första muezzin och hade äran att utföra böneropet i Mecka, Medina och Jerusalem.

Bilal beskrevs som mycket mörk i hyn, lång och smal med en örnnäsa. Han var känd för sin starka tro och engagemang för den islamiska tron. Medan han var förslavad vägrade Bilal att fördöma sin tro när han åtalades av Quraysh. När Abu Bakr såg detta befriade han honom. Bilal blev en framstående figur i den nya muslimska gemenskapen, där Allahs Sändebud informerade Bilal om att han hörde hans fotsteg i paradiset.

 

Najashi (Negus)

Asham ibn Abjar an-Najashi, känd som Negus, var kungen av Abessinien i nordöstra Afrika. Tidigare en kristen var Negus en rättvis och rättfärdig härskare, enligt profeten.

Negus tillät muslimerna att stanna i hans land trots protesterna från meckanerna. Han rapporteras vara den enda personen som fått äran att låta profeten be begravningsbönen för honom medan han var i ett annat land.

 

Usamah ibn Zayd

Usamah var son till Zayd ibn Haritha, en älskad följeslagare till profeten, och Umm Ayman, den svarta afrikanska kvinnan som uppfostrade Allahs Sändebud. Usamah liknade sin afrikanska mor och var mörk i hy med bred näsa. Han älskades av profeten som behandlade honom som ett barnbarn.

Vid ung ålder gjordes Usamah till general av profeten för att leda en armé som inkluderade seniora och framstående följeslagare. Han giftes av profeten med Fatimah bint Qays, som var en ljushyad arab från en ädel Quraysh-stam.

 

Julaybib

Julaybib var en svart man från Ansar som blev förlöjligad på grund av sitt fysiska utseende. Han beskrevs som mörkhyad, kort och ful utan några familjeband i Medina. Julaybib var mycket blyg och satt ofta i sällskap med profeten. Julaybib kämpade för att gifta sig eftersom ingen familj skulle tillåta sin dotter att gifta sig med honom.

Profeten fortsatte därför att hitta en hustru till Julaybib. Han gick till en av Ansarnas hem för att föreslå äktenskap på uppdrag av Julaybib. Den unga damen accepterade profetens förslag trots hennes föräldrars missnöje. Strax efter äktenskapet dödades Julaybib i en strid. När profeten såg Julaybibs kropp, sa han, ”Denna (man) är från mig, och jag är från honom.” (Ibn Hibban). Profeten placerade honom personligen i graven, vilket indikerar hans status som martyr.

 

Salim

Salim var Abu Hudhayfahs frigivna slav. Han var en av de mest kunniga uppläsarna av Koranen och han brukade leda följeslagarna i bön. Följeslagarna brukade förundras över Salims ljuva röst när han reciterade Koranen. ”Jag har inte hört en röst som hans, inte en recitation från någon av dina följeslagare,” sa en av följeslagarna.

Det rapporterades att Allahs Sändebud sa: ”Ta Koranen från fyra personer: från Abdullah ibn Masud, Muadh, Ubayy och Salim, Abu Hudhayfahs befriade slav.” (Hakim). Salim blev martyr i slaget vid Yamamah efter att hans armar avskurits. När Salim blev martyrdöd sa Zayd ibn Thabit: ”En fjärdedel av Koranen har försvunnit.”

 

Muhja

Muhja var en svart följeslagare från Mecka som var den första muslim som blev martyrdöd i det berömda slaget vid Badr. Muhja var en extremt from man som ständigt dyrkade Allah. Det rapporterades att profeten sa, ”Ledarna för svarta människor är fyra: Abessinier Luqman, Negus, Bilal ibn Rabah och Muhja.” (Tirmidhi).

Det rapporterades att följande koranverser avslöjades om Muhja: ”Alif Lam Mim. TROR människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar Men Vi satte deras föregångare på prov [och Guds vägar kommer att förbli desamma]; Gud vet vilka de sanna och uppriktiga är och Han vet vilka som ljuger. (29:1-3) Den dagen sa profeten, ”Martyrernas chef är Muhja, och han är den förste i denna gemenskap som kommer att kallas till dörren till trädgården.” (Tafsir från al-Qurtubi).

 

Umm Ayman

Umm Ayman var en svart afrikansk kvinna från Abessinien som hette Barakah. När Aminah, mor till profeten dog, tog Umm Ayman över som primär vårdgivare. Hon va var en tidigare slav som profeten befriade när han gifte sig med Khadijah bint Khuwaylid. Umm Ayman förblev orubblig i sin tro och lojalitet mot profeten. Efter hennes första makes död sa profeten till sina följeslagare: ”Den som vill gifta sig med en kvinna från Paradisets folk, låt honom gifta sig med Umm Ayman!” (Ibn Sa’d). När Zayd ibn Harithah hörde detta gifte han sig med henne.

Profeten var mycket förtjust i Umm Ayman, och han skämtade med henne då och då. Profeten brukade säga om henne, ”Umm Ayman är min mamma efter min mamma.” (Ibn Hajar). Det rapporterades att Umm Ayman var närvarande vid bröllopet av Fatimah, dottern till profeten, och hjälpte till med den rituella tvättningen av hennes välsignade kropp. Umm Ayman var älskad av profeten och Ahl al-Bayt. Efter profetens död brukade följeslagarna besöka Umm Ayman precis som Allahs Sändebud brukade besöka henne.

 

Umm Zufar

Umm Zufar var en kvinnlig följeslagare som hette Sairah al-Asadiyyah eller Shaqirah. En dag sa Ibn Abbas till sin elev Ata ibn Rabah: ”Ska jag inte visa dig en kvinna från paradisets folk?” ”Säkert!” svarade Ata. ”Den där svarta kvinnan där borta, hon gick till profeten och sa, ”Jag lider av epileptiska anfall och klär av mig själv. Snälla be till Allah för mig.” Han sa, ”Om du vill kan du ha tålamod och du kommer att få paradiset eller om du vill kan jag be till Allah att bota dig.” Hon sa: ”Jag ska ha tålamod.” Sedan sa hon: ”Jag blir avkläd, snälla be för mig att jag inte klär av mig själv.” Och så bönföll profeten för henne. (Bukhari).

 

Barirah

Barirah var en svart kvinna från Ansar. Hon var en kvinnlig slav som var gift med en förslavad svart man som hette Mugith. Äktenskapet ogiltigförklarades efter hennes frigörelse eftersom hon ville separera. Mugith älskade Barirah högt och ville ha tillbaka henne. Han följde efter henne på Medinas gator med tårar rinnande längs skägget. Han var knäckt men hon önskade honom inte längre.

När profeten såg Mugiths intensiva kärlek till Barirah, frågade han Barirah om hon skulle överväga att ta tillbaka honom. Hon avböjde och sa ”Jag har inget behov av honom.” Profeten accepterade hennes beslut. (Bukhari).

 

Umm Mihjan

Umm Mihjan var en äldre svart kvinna som brukade städa profetens moské i Medina. En dag frågade profeten om Umm Mihjans vistelseort, där han informerades om att hon dog. Profeten blev upprörd och sa ”Varför informerade du mig inte?!” Han frågade var hon var begravd och gick sedan för att be över henne. (Bukhari och Muslim)