Turkiet är på väg bort

Adrián Mac Liman

 

”För Turkiet, har tanken om Europa förlorat sin oskuld” sade nyligen den turkiske författaren Orhan Pamuk, Nobelpristagare i litteratur, när han kommenterade sina landsmäns reaktion efter de första fem åren av fruktlösa förhandlingar om Turkiets inträde i den Europeiska unionen. Faktum är att Bryssels ständiga förhalningstaktik och de två ”ledande” länders – Tyskland och Frankrike – vägran att bereda vägen för den euroasiatiska jättens integration i gemenskapen, har förändrat turkarnas uppfattning av Mustafa Kemals utopiska dröm om den efterlängtade Europa, en oas av fred och ett exempel på samexistens. 2000-talets Europa har föga att göra med den modell av samtida civilisation som Atatürk drömde om. Dagens Europa har upphört att vara födelseplatsen för idéer och ideal för att bli en politisk enhet, en ekonomisk makt i djup strukturell kris.

För fem år sedan, när ”eurokraterna” gav grönt ljus till förhandlingar om Ankaras anslutning till Europeiska unionen, mer än hälften av den turkiska befolkningen, ca 70 %, var välvilligt inställd till deras lands integration i detta konglomerat av nationer som delar samma innebörd för begreppen demokrati, frihet och broderskap som nämns i de Mänskliga Rättigheternas deklaration.

En alltför optimistisk vision? Det är sant att i den gamla kontinenten fanns och finns fortfarande rasism, intolerans och fördomar. Och det är ett faktum att den globala ekonomiska krisen ytterligare har stärkt misstron, hatet, rädslan för de ”andra”. 2000-talets Europa kan inte eller vill inte ge sig ”lyxen” att vara en generös värd och ta emot i sin gemenskap 76 miljoner muslimer och behandla de ottomanska erövrarnas ättlingar med samma generositet som de kristna ortodoxa i Bulgarien eller Rumänien fick. Tiderna har förändrats, ”eurons” Europa är inte längre ett fast åtagande som i början av detta årtionde. Gemenskapens överlevnad medför flera begränsningar, åtstramningsåtgärder som inte innefattar upptagande av nya medlemmar.

Turkiet är på väg bort anser västerländska statsvetare när de analyserar Ankaras nya geopolitiska alternativ som inte är intresserade av att vänta passivt den Europeiska unionen motstridiga budskap. Turkiet undersöker andra möjligheter som kan fylla tomrummet i de hittillsvarande frustrerande diskussionerna med Bryssel. Skiftet i den turkiska politiken avspeglar enligt analytikerna tre faktorer: besvikelsen med förhandlingarna med Bryssel, sökandet efter andra alternativ och en gradvis islamisering av landets politiska liv.

Det är sant att den besvikelse som orsakats av misslyckandet i förhandlingarna med Bryssel tvingade de turkiska myndigheterna att överväga andra geopolitiska och strategiska alternativ men utan att överge Ankaras högsta prioritet, medlemskapet i Europeiska unionen. Men det är inte bara en ny inriktning, utan en strategi som utarbetats av tidigare turkiska regeringar. Den så kallade ”islamiska alternativet”, som innebär upprätthållande av goda relationer, om än inte hjärtliga, med alla länder i regionen och alla muslimska nationer i Asien och Afrika, har alltid varit aktuellt för 80-talet och 90-talets liberala och socialistiska regeringar. Därför går det inte att tala om sista minuts ”improvisationer”, utan om ett projekt som har godkänds av den liberala politiska klassen som försöker hitta en plats för Turkiet i en geografisk region där osmanerna inte hade bara vänner. Rivaliteten med Ryssland, upp och nedgångar i förbindelserna med Iran och friktionerna med Syrien och Irak är välkända. Dock är Ankaras utrikespolitik nya motto ”noll konflikter med grannar.” Något otänkbart för några decennier sedan.

Den senaste krisen i de hittills mer än vänskapliga relationerna med Israel har förvandlat de turkiska islamisterna till… den muslimska världens hjältar. Finns det en dold agenda i denna politik så som hävdas av kemalisterna? Det är för tidigt för att bedöma fördelarna och nackdelarna med denna förändring.

Utan tvekan är Turkiet på väg bort. Men från Vem? Vad? Varför? Och framför allt, vem gynnas av det?

 

 

Adrián Mac Liman är en internationell politisk analytiker.