James Zogby – The National

Nästan två månader in i kriget mellan Israel och Gaza och det är tydligt att det utkämpas inte bara på ett slagfält utan över just de termer som kan användas för att tala om det.

Påven Franciskus upptäckte detta förra veckan när han beskrev vad som utspelade sig i Gaza som ”att gå bortom krig, det här är terrorism”, och enligt uppgift noterade att ”terrorism inte bör användas för att rättfärdiga terror”. Enligt några palestinier som träffade påven Franciskus innan han gjorde sina offentliga kommentarer talade han om frånvaron av vatten, bränsle och medicin i Gaza, och påstås hänvisa till det som ägde rum som ”folkmord”.

Vissa judiska organisationer fördömde kraftigt påvens ord och anklagade honom för en ”blodsförtal” mot det judiska folket. De krävde tillbakadragande eller förtydligande, och vissa ifrågasatte värdet av år av kristen-judisk dialog. Man kan rimligen vara benägen att ifrågasätta vad kritik av Israels beteende i Gaza har att göra med dialogen mellan två religiösa traditioner, men vi har inte att göra med förnuft. Det här handlar om makt och maktanvändning för att insistera på definitionen av ord.

I decennier nu har några av de stora judiska organisationerna försökt definiera kritik av Israel som antisemitism. Med konflikten i Gaza är den ansträngningen i full gång.

Innan vi övergår till nyare tillägg till vad som nu insisteras på som acceptabla definitioner av termer, är det värt att titta på några tidigare exempel.

Låt oss börja med raden ”det odelade Jerusalem är Israels eviga huvudstad”. Det verkar rättvist i teologisk mening, men att lägga till ”odelat” i mixen komplicerar saken. 1968 annekterade Israel 28 palestinska byar norr, öster och söder om Jerusalem, och definierade det ensidigt som ”Större Jerusalem” och krävde ett erkännande av detta, i sin helhet, som dess odelade huvudstad.

Många israeler insisterar på att Nakba aldrig inträffade och att palestinier inte utvisades. De säger att palestinierna villigt efterkom arabiska ledares krav att de skulle lämna för att vara ur vägen när arabiska arméer attackerade Israel – ett fullständigt påhitt. I vilket fall som helst insisterar israeler på att det som till slut hände var en enkel ”befolkningsöverföring” – med judar som lämnade arabländerna för att bosätta sig i Israel och araber som lämnade Palestina för att bosätta sig i arabiska stater.

Sedan är det ”Israel har rätt att existera”. Det finns, och det palestinska ledarskapet (utom Hamas) har erkänt det. Det palestinierna ifrågasätter är inte Israels existens. Vad de avskyr är kravet att de ska erkänna Israel som det definierar sig självt: ”en stat där endast det judiska folket har rätt till självbestämmande”.

Termer som inte får användas inkluderar ”apartheid”, ”etnisk rensning” och till och med ”ockupation”. Men de två första är väldefinierade i internationell rätt.

”Apartheid” hänvisar till ett styrningssystem där den kontrollerande makten har två uppsättningar lagar och praxis som privilegierar en grupp framför en annan. Att Israel har styrt över palestinier på detta sätt har argumenterats även av israeliska människorättsgrupper.

”Etnisk rensning” innebär tvångsförskjutning av en underordnad grupp för att tjäna den dominerande gruppens syften. Israels kritiker hävdar att detta är exakt vad som har pågått i decennier, och citerar illegala bosättningar som nya bevis. Israeler kommer dock att trycka tillbaka på detta påstående och insistera på att de agerar i ”självförsvar” på ockuperad mark.

”Ockupation” borde vara det minst kontroversiella begreppet, men det är det inte. Israel insisterar antingen på att de territorier som ockuperades 1967 är deras bibliska arv eller att ingen har några legitima anspråk på dem och att de aktuella områdena därför i bästa fall är ”omtvistade territorier”. Det är värt att notera att varken de demokratiska eller republikanska partierna i USA någonsin har tillåtit användning av ordet ”ockupation” att förekomma i deras plattformar.

Detta är bara några av exemplen på betydelsen av termer som anhängare av Israel har insisterat på ska accepteras. Konflikten i Gaza har tillfört mer.

Enligt vissa pro-israeliska grupper, som påven Franciskus har lärt sig, är det oacceptabelt att använda termerna ”folkmord” eller ”terrorism” för att beskriva vad Israel gör i Gaza – inklusive de urskillningslösa bombningarna av tätbefolkade områden, massförflyttningen av 1,5 miljoner människor och nekar befolkningen vatten, bränsle, kraft och medicin under långa perioder.

Dessa grupper insisterar inte bara på att diktera definitionen och användningen av dessa ord, de anklagar också de som använder dem för antisemitism – vilket för oss tillbaka till där denna diskussion började.

Som påven Franciskus klargjorde är det både nödvändigt och korrekt att visa medkänsla och oro för säkerheten och säkerheten för israeler och palestinier som är i fara i denna dödliga konflikt. Och det är lika korrekt att fördöma både vad Hamas har gjort mot civila och vad Israel gör för att bomba Gaza.

För att både israeler och palestinier ska hitta en framtid där både lever och frodas, är det absolut nödvändigt att bryta igenom strupgreppet av påtvingade definitioner och kräva fred med rättvisa.

Originaltext: Why definitions matter in the Israel-Gaza war