Abdelmalik Hamza – Tidskrift Alif Nun n° 70

Den islamiska världens vetenskapliga arv – Del 1

Den islamiska världens vetenskapliga arv – Del 2

Den islamiska världens vetenskapliga arv – Del 3

Den islamiska världens vetenskapliga arv – Del 4

Optik

Ljuset är nära besläktad med den islamiska synen på universum. ”Gud är himlen och jordens ljus” säger Koranen, och på
grundval av denna berömda och viktiga koraniska versen, har muslimer alltid identifierat ljus med den grundläggande
verkligheten, det vill säga Guds verklighet, källan av alla ljus.

Ljuset spelar den största rollen i islamisk arkitektur, genom att definiera utrymmet, den spelar också en viktig roll i den
filosofiska beskrivning av den islamiska öga, framförallt i ”upplysnings” skola som grundades av de ovan nämnda Suhrawardi,
och även i andligheten, där den högsta kunskapen identifieras med upplysning. Ljusets centrala betydelse i den islamiska
världsbild överfördes också till vetenskap, där en mängd muslimska optiker och fysiker ägnade den särskild uppmärksamhet.
Bland dem finns al-Haytham (965-1040), mer känd i väst som Alhacen, som lade grunden till optik som en experimentell
vetenskap och, faktiskt, blev ett av de stora genierna i den muslimska världen. Det som får denna vetenskapsman att
framträda som en framtidsvisionär var hans förmåga att experimentera och dra slutsatser från dem för att utveckla sina
teorier.

Alhacen föddes i Basra men levde och dog i Kairo, staden där han skrev alla sina verk, bland vilka fanns 43 böcker om
naturvetenskap, av vilka de flesta har gått förlorade. Hans huvudsakliga arbete om optik och atmosfäriska fenomen är
avhandlingen med titeln al-Manasi, som översattes till latin och spreds till många länder. I detta verk gjorde Alhacen en
perfekt studie av det mänskliga ögat, baserade på dissektioner. Basred på sina observationer kritiserade han Euklides teori
om vision, han klargjorde att ljusets strålar faktiskt når ögat från objektet. (2) Han också diskuterade synnerven och
hjärnans roll i visions process och förklarade anledningen till att vi kan se i relief.

Han studerade ingående refraktions lagar och upptäckte grunden för de viktigaste optiska instrument, till exempel mikroskop
och teleskop. Han gjorde viktiga upptäckter inom området gällande speglar, löste det geometriska problemet som än idag är
känd som ”Alhacens problem” vilket leder till en fjärdegradsregression ekvation. Han var den första att studera mörkrummet
och bevisa att ljusets hastighet är ändlig och att den propageras i en rak linje, det är värd att nämna att alla hans
observationer verifierades genom matematiken. Han uppfann hjulet med vilket han tillverkade linserna han behövde för att
utföra sina experiment. Slutligen bör nämnas att han också observerade vädret och bestämde atmosfärens täthet och dess
effekter på astronomiska observationer, han förklarade också skymningens orsak och process.

Hans arbete fortsatte genom andra muslimska fysiker som Qutb al-Din al-Shirazi (1236-1311), som till exempel, var den
förste att ge en korrekt förklaring till regnbågen. Hans två viktigaste verk är Nihayat al-idrak fi dirayat al-Aflak och
Al-Tuhfat al-Shahiya, i det första av dem förklarade han möjligheten till det heliocentriska systemet. Förutom att vara en
stor vetenskapsman var Al-Shirzi känd för sin Sufi utbildning, han var en av de ledande kommentatorerna av Suhrawardi,
vilket bevisar återigen att många av de stora figurerna inom islamisk vetenskap var individer med en stor andlig intuition.

Jordbruk och botanik

Det systematiska studiet av växterna började förfalla i den klassiska världen från 300-talet e.Kr. och blir inte återigen
intressant förrän islams uppkomst, en civilisation som utmärker sig genom sin speciella hängivenhet till växtriket. Den
islamiska civilisationen föddes i en öken miljö, och längtan efter vatten och trädgårdar har alltid funnits från början,
vilket framgår av de många tillfällen då Koranen talar om paradiset, med hänvisning till det som al-Janna (Trädgården).
Således betraktades jordbruket i Islam som en religiös aktivitet, enligt ett talesätt av profeten Muhammed själv:

”Om någon planterar något eller ägnar sig åt jordbruket kommer Gud att belöna enligt de frukter som produceras, och om
någon planterar eller sådd något från vilket en man, vilda djur eller fåglar äter, det som har tagits kommer att räknas
som välgörenhet. Alla som återger livet till en död mark blir dess ägare.”

Bortsett från symboliska och religiösa övervägande, hade vetenskapen om växter alltid en stor betydelse i det islamiska
tänkandet och den stora mångfalden av klimat som fanns i islams kulturella område bidrog också till expansionen av flera
olika tekniker och nya sorters gröda. Medvetna om dess betydelse, de första kaliferna, som följde profetens instruktioner,
uppmuntrade jordbruket. Den abbasidiska kalifen Al-Mutasin (som regerade mellan 833-842) resonerade på följande sätt:

”Det finns många fördelar i denna konst. Först jordbruket gör marken bördig, mänsklighetens vårdande mor. Det möjliggör
även insamling av skatter, utvecklar samhällets rikedomar, föder djuren, gör att maten billigare, ökar handels möjligheter
och ökar den allmänna välfärden.”

I denna gynnsamma miljö, utvecklade de en hel teoretisk och praktisk verksamhet kring växtriket, från de många avhandlingar
om nya bevakningstekniker till utvecklingen av transplantation och ympnings tekniker, förberedelse av marken genom gödsling
och konsten att bekämpa skadedjur.

Muslimerna ökat dramatiskt antalet ätliga växtsorter inom sitt inflytande område; aprikoser, kronärtskockor, aubergine,
persika, vattenmelon, melon, johannesbröd och framför allt ris, som före islam var okänd väster om Indiska oceanen. Några
fruktträd som apelsin eller citron träd importerades av muslimer från Indien under 1000-talet, och sedan, långsamt,
introducerades i Arabien, Mellanöstern, Egypten och Medelhavsområdet, ett område genom vilket också spreds genom Al-Andalus
och Sicilien, bomull kulturen, sockerrör och linne. Dessutom introducerade och uppmuntrade muslimerna odlingen av växter
för parfym som violett, ros, jasmin, narcisser, mm. och färgämnen som indigo, henna eller saffran.

Användningen av kaffe, växt som odlades i Arabien sedan urminnes tider, började under 1400-talet, efter bittra tvister om
lagligheten i dess användning, för att sedan blir, efter dess legalisering, en viktig inkomstkälla. Mocka, Jemens viktigaste
hamn var engagerade i denna handel, den blev synonymt med kvaliteten på den exporterade produkten.

När den förislamiska Persien erövrades av de första muslimerna i 700-talet, fann de där de magnifika trädgårdarna som hade
utvecklats av denna civilisation, känd i hela Asien. Denna trädgårds modell antogs av muslimer och, snart, den persiska
trädgården spreds över den muslimska västvärld tills den nådde Al-Andalus under 1100-talet, först till Toledo och sedan
till Sevilla, som hade de första acklimatiserade trädgårdar för växter som kom från öst. (3) De spreds också till öster,
där de indiska mongoliska trädgårdarna räknas bland trädgårds tekniks största landvinningar.

Alla dessa kunskaper och kärleken till växter, så karakteristiska för muslimer, återspeglas i ett antal olika verk. I de
första avhandlingar som Gränsernas Bok av Jabir Ibn Hayyan, 800-talet, förekommer jordbruk och botanik tillsammans, först
senare blir de självständiga discipliner. Under 900-talet framträder de muslimska botanikers mästare, Al-Dainawi, som
genomförde en noggrann klassificering av växter i bokstavsordning och gjorde en noggrann historisk studie av olika sorter.
Irakiern Ibn Al-Wahshiya, skrev för sin del mellan 1000 och 1100-talet sin Kitab al filaha al nabatiya (”Det nabateiska
jordbrukets bok”), ett kompendium av de äldsta kända odlingsteknikerna och metoder fram till sin tid.

Under tiden i den islamiska västvärlden, särskilt i Al-Andalus, började viktigt botaniker växa fram som kommer att
efterträda varandra utan avbrott i århundraden; Ibn Al Awwam i Sevilla (1200 och 1300-talet), som beskrev 600 olika grödor
och träd frukt. Vi har också Ibn Mufaray från Sevilla eller hans berömda lärjunge Ibn Al-Bait från Málaga (1190/97-1248),
som nämndes tidigare, som reste runt i Mellanöstern och utsågs till botanikers chef av Egyptens sultan.

Slutsats

Som vi har kunnat se genom denna artikel, spelade islamisk vetenskap och teknik en viktig historisk roll i utvecklingen av
den västerländska vetenskapen, från slutet av medeltiden till den vetenskapliga revolutionen som hade sitt ursprung i väst
genom renässansen. Det finns dock stora skillnader mellan traditionell islamisk vetenskap och modern västerländsk vetenskap.
Några av dessa skillnader ligger i det sättet på vilket man betraktar föremålet för kunskap, världens uppkomst, fakta som
studeras av vetenskapen, och den position som vetenskapen själv har i båda världar. Generellt sett anser den moderna
västerländska vetenskapen den materiella världen som ett självständigt område, utan relation till existensens eventuella
högra nivåer och därför studerades de helt separat. Islamisk vetenskap, däremot, är alltid medveten om denna högre
dimension, där det materiella universum förenas i en djupgående och inre mening, med andevärlden och ytterst med Gud. De
två vetenskaper, den islamiska och västerländska studerar naturens fenomen, men ser den islamiska vetenskapen ser dessa
fenomen i relation till Guds vilja. Både vetenskapen kan följa den dagliga soluppgången, men i slutändan, för en muslim,
stiger solen varje morgon ”eftersom Gud vill det.” Därför leder studiet av universum alltid till Gud och sin Vishet.

Ur studie objektets synvinkel, vilket är kunskapens instrument för kunskap, finns det också en stor skillnad. Modern
västerländsk vetenskap är en kombination av rationalism och empirism, så att logiken analyserar data från sinnena. Däremot,
islamisk vetenskap, som också använder sinnen och logiken, integrerar den i kunskapens övergripande hierarki som även
omfattar den koraniska uppenbarelsen. Därför grundar sig islamisk vetenskap i sökandet efter Enhetlighet och alltings
förhållande med Gud, medan modern vetenskap söker klarhet om saker och ting bortom dess transcendenta dimension, och
insisterar nästan uteslutande på dess praktiska och utilitaristiska aspekt. Vetenskap och tekniken som praktiseras av
muslimerna också lyfter fram en viktig aspekt, som kanske kan vara användbart när man överväger den enorma utveckling som
västerländska tekniken har erfarit sedan början av 1900-talet, nämligen det faktum att vi inte får glömma helheten när man
studera några av dess delar, man får inte offra det högsta för det lägsta. Tekniken ska känna sina gränser och inte förlita
sig på oändlig utvecklingen av något som är ändlig av naturen. Ur detta perspektiv uttryckte sig det 1600-talets poet
Abderrahman al-Yami när en av hans verser bekände han:

Jag har förlorat mitt intellekt, själ, religion och hjärta
för att lära känna en atom perfekt
men ingen kan lära känna atomen i sin helhet.
Hur många gånger ska jag upprepa att ingen kan känna till det?

Rekommenderad Bibliografi

• Said al-Andalusi, Filosofins och Vetenskapens historia eller Nationens kategoris bok”.
• Pervez Hoodbhoy, Islam och vetenskap.
• Seyyed Hussein Nasr, ”Vetenskap och civilisation i islam”, i Tidskrift Alif Nun Nr 62 (juli 2008) och Nr 63
  (september 2008)

Anteckningar

2. Fram till al-Haythams tid var Euklides teorin om visionen accepterat som giltig av generationer av vetenskapsmän. Enligt
detta koncept, tolkades visionen som om ögat projicerade ljuset mot objektet den betraktade, varefter, en gång identifierat,
återvänder ljuset till ögat och förmedlade bilden.

3. Europa fick vänta till 1600-talet för att se framväxten av denna typ av botaniska trädgårdar i universitetsstäderna i
Italien.