Lois Lamya al-Faruqi – Islam Oriente

 

3. Ömsesidig beroende av samhällets medlemmar

Det tredje utmärkande egenskap för ett koraniskt samhälle som starkt förstärker kvinnornas ställning är betoningen på det ömsesidiga beroendet mellan samhällets medlemmar.

I motsats till den samtida tendensen att betona individens rättigheter på bekostnad av samhället, finner vi att Koranen upprepade gånger betonar det ömsesidiga beroendet mellan man och kvinna, liksom alla samhällets medlemmar. Hustrun och make, till exempel, beskrivs som ”klädnad” (libas) från varandra (2:187), och som ett par som bor och lever i fred (33:21, se även 7:189). Män och kvinnor uppmuntras att komplettera varandra och inte att konkurrera med varandra. De är beskyddare av varandra (9:71). Var och en ska uppfylla sitt ansvar när det gäller de skyldigheter de har tilldelas till gagn för båda och samhället som helhet.

Med syfte att förstärka detta ömsesidiga beroende som är så nödvändig för både män och kvinnors psykiskt välbefinnande, har Allah i Koranen, angett alla familjemedlemmar, män och kvinnor, föräldrar, barn och äldre släktingar av alla grader ömsesidiga och gemensamma förpliktelser och skyldigheter (17:23-26, 4:01, 7:12, 2:177, 8:41, 16:90, mm.). Vården och omsorg av andra medlemmar i samhället är också en plikt för muslimer.

Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger [av] det han äger – vilket pris han än sätter på detta – till de anhöriga, de faderlösa och de behövande, till vandringsmannen och tiggarna och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri… (2:177)

Koranen med detta inger en inre känsla för situationen, rymd och ansvar gentemot samhället. Det betyder inte och inte heller betraktas som ett förtryck av individen, snarare, muslimen ständigt uppmuntras i detta ömsesidiga beroende att uppleva de fördelar det medför.

De ekonomiska, sociala och psykologiska fördelar hos dessa nära och starka band och relationer ger den enskilde individ mer än tillräcklig kompensation för att avfärda hans eller hennes individuella strävan.

Anonymitet och brist på social ömsesidigt beroende bland medlemmarna i det moderna västerländska samhället har orsakat många allvarliga problem. Ensamhet, otillräcklig äldreomsorg, generationsklyftan, höga självmords nivåer och ungdomsbrottslighet kan alla hänvisas till varje försämring och upplösning av den sociala samspel och förnekandet av det mänskliga behovet av ömsesidig omsorg.

 

4. Den stora familj

Tätt sammanflätad med det ömsesidiga beroendet finns den fjärde grundläggande kännetecken för det koraniska samhället som tjänar till att förbättra relationerna mellan män och kvinnor. Detta är den stora familjen. Förutom de medlemmar som ingår i familjens kärna, mamma, pappa och barn, den islamiska familjen eller a’ilah inkluderar också mor och farföräldrar, farbröder, mostrar och deras barn. Vanligtvis har muslimska familjer ”stora boende”, dvs. dess medlemmar bor ofta med tre eller fler generationer av släktingar i en enda byggnad. Även där denna form av stor familj inte kan bo tillsammans, har starka psykologiska, sociala, ekonomiska och även politiska familjeband som når bortom familjens kärna.

Den stora familjens solidaritet förskrivs och förstärks av den heliga Koranen där vi finner upprepade hänvisningar till släktingars rättigheter (17:23-26, 4:7-9, 8:41, 24:22, mm.) och vikten av att behandla dem med vänlighet (2:83, 16:90, mm.). Arvets uppdelning är inte bara specifikt föreskriven för medlemmarna av familjens kärna, men även för den stora familjens förgreningar (2:180-182, 4:33,176).

De som ignorerar dessa islamiska regler om stöd inom familjen hotas av ett hemskt straff. Därför är familjen inte bara en produkt av sociala förhållanden, men en institution som själva Guds ord har etablerat och som upprätthålls av instruktioner och regler i Koranen.

Den utvidgade familjen är en institution som kan ge stora fördelar för både kvinnor och män, när den finns i kombination med de andra grundläggande egenskaperna hos ett koraniskt samhälle:

a. Skyddar mot själviskhet och excentricitet hos endera parten, eftersom om personen avviker i detta avseende, står han/hon inte bara i konflikt med sin make/maka utan med hela familjen och alla släktingar inklusive äldre och barn.

b. Gör det möjligt en yrkeskarriär för kvinnor utan att skapa problem för sig själva, make, barn eller äldre, eftersom det alltid finns andra vuxna i hemmet redo att hjälpa med en fru eller mors uppgift. Yrkesverksamma kvinnor i en islamiska stor familj lider inte av fysiska och känslomässiga bördor, överansträngning eller skuldkänslor på grund av man känner att man försummar sina materiella, äktenskapliga eller familj ansvar. I verkligheten utan denna typ av familj institution är det omöjligt att föreställa sig någon fungerande lösning på de problem det västerländska samhället har framför sig idag. Ju fler och fler kvinnor går in i arbetsmarknaden desto svårare är det för familjens kärna att upprätthålla dess medlemmars behov. Svårigheterna i familjer med bara en förälder är naturligtvis förstorad hundra gånger. Den stress som sådana familjesystem lägger på arbetande kvinnor är förödande för individen såväl som för äktenskap och familjeband. De upplösta familjer den resulterar i och de psykologiska och sociala konsekvenserna av det stora antalet skilsmässor i Amerika och andra västerländska nationer är ett växande problem för läkare, advokater, psykiatriker och sociologer, samt, naturligtvis, de olyckliga offren för dessa fenomen.

c. Den utvidgade familjen säkerställer barnens korrekta socialisering. Ett råd från mamma eller pappa i en ensam förälders familj kan vara svårt att följas av ett ostyrig eller envis barn, men det kombinerade trycket av medlemmarna i en stark stor familj har ett effektivt motmedel mot förakt eller olydnad.

d. Den utvidgade familjen ger psykologisk och social mångfald tack vare samspel med både vuxna och barn. Eftersom det finns mindre beroende på ”en och en” relation, de känslomässiga kraven på varje familjemedlem blir mindre. Oenigheten eller konflikt mellan vuxna och barn eller mellan människor av olika generationer når inte de skadliga proportioner som kan uppnås i kärnfamiljen. Det finns alltid olika familjemedlemmar till hands som alternativ för att lindra smärta och ge tröst och sällskap terapi. Även äktenskapet utsätts inte för de enorma påfrestningar som brukar finnas i kärnfamiljen.

e. Den utvidgade familjen eller a’ilah skyddar mot generationsklyftan. Detta sociala problem uppstår när varje grupp blir så avskuren från andra generationer att de finner svårt att ha ett framgångsrikt och meningsfullt samspel med människor av olika ålder. I a’ilah, tre eller flera generationer bor tillsammans och är ständigt interaktiva med varandra. Denna situation ger en rik uppfostran och tidigare socialisation hos barnen och den nödvändiga känslan av trygghet och nytta gentemot den äldre generationen.

f. A’ilah eliminerar de problem isolering medför och som plågar de som bor ensamma och anonyma i städerna i många nutida samhällen. Ogifta kvinnor eller frånskilda eller änkor i en stor islamisk familj skulle aldrig lida de problem som dessa kvinnor i dagens amerikanska samhället upplever, till exempel.

I ett koraniskt samhälle finns det inget behov av lokaler med internet dejting, klubbar och barer för ogifta eller isolering av äldre medborgare i äldre boende eller vårdhem. Individens sociala och psykologiska behov, oavsett om man är man eller kvinna, tas hand om i en stor familj.

Med äktenskapsband som blir mer och mer ömtålig i det västerländska samhället, brukar kvinnor bli de främsta offren för förändring. De är mindre framgångsrika med att reparera äktenskapet eller andra band än män, och de får större psykologiskt skada av dessa förluster.

g. Den utvidgade familjen ger en mer adekvat och human vård av de äldre. I kärnfamiljen, kan vården av en förälder eller gamla föräldrar eller en make falla helt på en individ, vanligtvis modern (kvinnan) i familjen. Hon måste förbereda sig för att ta hand om en extra fysisk omsorg samt den äldres emotionella välbefinnande. Detta är en enorm börda för en kvinna som förmodligen måste även ta hand om sin man och barns behov. Om hon är en arbetande mamma kan belastning bli ohanterligt, och de äldre skickas att invänta sin död på ett vårdhem. Med delat ansvar och plikter som den utökade familjen innebär blir belastningen betydligt lättare.

 

5. En patriarkalisk familj organisation

Det första grundläggande kännetecknet för ett koraniskt samhälle är att den är patriarkalisk. I motsats till målen för kvinnors befrielserörelse, uppmanar Koranen till att skapa ett samhälle som tilldelar den slutliga ledarskap och beslutsfattande roll i familjen till männen.

Varje samhälle består av mindre organisationer som består av människor, regeringar, politiska partier, religiösa organisationer, företag, utvidgade familjer, osv. Var och en av dessa organ måste vara stabil, konsekvent och hanterbar om man vill att den ska tillföra något till sina medlemmar. För att uppnå dessa egenskaper i organisationen måste tilldelas den grundläggande ansvar till nyckelpersoner eller grupper inom sina olika nivåer.

Därmed kan medborgarna rösta, riksdagen lagstifta, och polisen kan upprätthålla lagen, men i slutändan är det statschefen den som bär bördan av att ta avgörande beslut för nationen. Likaså är arbetet i en fabrik som drivs av många individer, men inte alla är lika kunniga för att fatta det slutgiltiga beslutet för företaget. Inte heller har varje medarbetare ansvaret för organisationens framgång eller misslyckande.

Familjen behöver också någon som bär på det slutliga ansvaret för hela gruppen. Koranen har tilldelat denna roll till den äldre mannen i familjen. Det är denna fördelning av patriarkala makt och ansvar som förklaras manifesteras genom ord som ”wa lil riyali alaihinna darayatun” (2:228) och ”ar-riyalu qawwamuna” ala an-nisa’i…” (4:34). I motsats till de förvrängningar som Koranens fiender gör, menar dessa passager inte kvinnornas underkuvande under männen i en köns baserad diktatur. Sådana tolkningar visar en tydligförakt för Koranens upprepade uppmaningar till jämställdhet mellan könen och dess befallning om respekt och artighet mot kvinnor. Verserna i fråga pekar snarare ut medlet för att förhindra interna motsättningar och obeslutsamhet till gagn för alla familjens medlemmar. De förespråkar ett patriarkalt samhälle.

Dessutom vill vi uppmärksamma användningen av ordet qawwamun i meningen ”… ar-riyalu qawwamuna ’ala an-nisa’i…” (4:34). Verbet qawwama från vilket härrör den verbala substantiv qawwamun betyder inte ett absolut despotiskt styre. Snarare syftar termen till någon som står (från qama, ”stå”) för andra i en skyddande och välvillig attityd. Om man menade en autokratisk eller dominerande roll för mannen över samhällets andra halva, det finns många andra verb som varit mer lämpliga, till exempel, musaitirun och muhaiminun. Andra exempel på Koranens användning av termen qawwamun bekräftar att ordets betydelse är att upprätthålla framför auktoritära eller tyranniska (se 4:127-135, 5:09). Att ge en annan innebörd till versen i fråga är alltså, både ideologiskt och språkligt inkonsekvent.

Men … Varför specificerar Koranen ett manligt ledarskap för a’ilah, dvs. en patriarkal familj, framför en matriarkalisk organisation? Koranen svarar på denna fråga på följande sätt:

MÄNNEN SKALL ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med [den styrka och] de andra företräden som Gud har gett dem, och i egenskap av [kvinnornas] försörjare. (4:34)

Det fysiska och ekonomiska ansvaret är därför skälet till att Koranen väljer ett patriarkaliskt samhälle framför ett matriarkal.

En del västerlänningar när de tar itu med problemen i dagens samhälle börjar ställa sig frågor som var kan vi få hjälp? Vad kan vi göra för att åtgärda detta sociala sönderfall? Det är en tid av förtvivlan och den tid för att analysera varför och hur det västerländska samhället vacklar under den stadigt ökande personlig desorientering och social upplösning.

Vad kan vi muslimer göra för att hjälpa till? Först måste vi bygga riktiga koraniska samhälle runt den muslimska världen. Utan det kan vi inte upprätta rättvisa och hållbara möjligheter till interaktion mellan män och kvinnor i samhället.

Dessutom kan vi inte hoppas på att etablera respekt och lojalitet mot våra egna samhällen och deras institutioner hos de kommande generationerna om pseudoislamiska samhällen är de enda vi kan producera och underhålla. Trender eller pseudoislamiska institutioner är faktiskt antiislamiska, eftersom de ligger till grund för en modell som inte kan följas även om de använder namnet ”Islam”. I många muslimer såväl som icke-muslimers medvetande, resulterar detta i en illegitim överföring av ansvaret från samhället till den islamiska religionen i sig.

Vi måste utbilda muslimerna, och särskilt unga människor eftersom de är morgondagens ledare, om vikten och betydelsen av de koraniska traditioner som rör kvinnor, familj och samhälle. Trots avsaknaden av alternativa sociala modeller i väst, en del muslimer verkar längta efter den västerländska nedbrytningen av jämlikhet mellan könen, idéer och unisex beteende, överbetoning på individualism och personlig frihet från ansvar och kärnfamiljens system. Vi måste bli medvetna om de faror som kommer med sådana idéer och praxis. Om dessa idéer och metoders konsekvenser inte identifieras och bekämpas, är vi dömda till en olycklig framtid, liksom sådana sociala experiment, som i slutändan är dömda att misslyckas.

Men ändå är detta inte ett lämpligt svar för oss som muslimer. Som Allahs representanter på jorden (2:30), är det vår plikt att vara intresserad av hela världen och alla Guds varelser. Med tanke på vår plikt att sprida Allahs vilja i varje hörn av jorden, får vi inte glömma att föreslå eller erbjuda andra det goda vi vet om. Det är dags för islam och muslimer att presentera sina lösningar på problemen i dagens samhälle, inte till muslimer utan också till icke-muslimer. Detta kan och bör göras genom levande exemplet på sanna islamiska samhälle där män och kvinnors problem är lösta. Detta bör också ske genom skriftliga och informativa diskussioner bland våra lärda som kan användas av icke-muslimer och muslimer.

Det finns inget bättre sätt att tjäna Gud och hela mänskligheten. Det finns inget bättre dawah än att erbjuda en hjälpande hand till de hård ansträngda offer för dagens samhälle.