Den gudomliga kärleken i Ramadan

Hazreti Abdul Qadir al Jilani

Allah den Allsmäktig berättade för oss:

”Ya ayllu-ha lladhina amanu kutiba alai-kumu s- siyamu ka-ma kutiba ala lladhina min qabli-kum la alla-kum tattaqun”

TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta
Gud.
(2:183)

Al Hasan al Basri (mGvnh) sade en gång: ”När du än hör Allah säga: ’O Troende! (ya ayllu-ha lladhina amanu)’ måste du
lyssna noga och vara väldigt uppmärksam, eftersom dessa ord är till för att varna dig om ett mandat som ska följas eller om
ett förbud som inte bör brytas.” Jafar as Sadiq (mGvnh) sa: ”Bönerna har den härliga effekten att skingra det hårda och
svåra i våra obligatoriska uppgifter.”

Vi går nu in på en detaljerad studie av denna koraniska vers, vi börjar med Allahs ord.

  1. Ya,

    vokativ partikeln (Oh…!) Det är ett utrop som yttras av en som är väl förtrogen (Alim) med den eller de personer, vars
    uppmärksamhet han försöker dra till sig. I detta fall uttalas av den Ende som är Vet allt (Alim)

  2. ayyu,

    Den länkande element (Åh du …) är ett pronomen (ism), som avser den eller de kända människor till vilka samtalet riktas
    (al-malim al-munada).

  3. ha,

    När det gäller suffixet ha, den ger en intim och mer personlig känsla till kallelsens effekt eftersom suffixet tyder på en
    tidigare och varaktig vänskap.

  4. alladhina,

    Nästa ord, alladhina, som uttalas ladhina i detta sammanhang är helt enkelt pluralformen av det relativa pronomenet alladhi,
    som betyder vem.

  5. Amanu,

    Den särskilda betydelsen av verbet Amanu (en verklig troende) är att den indikerar det hemliga kunskap som delas av den
    som kallar, den Ende och den som blir kallad (as-sirr al-ma’lum bi-yad al-Munadi wa l-munada). Det är som om Allah sade:
    ”Han som tillhör Mig (ya masn huwa li) på grund av hans hemlighet till vilket han är verkligen trogen med sitt samvete
    (damir) och med kärnan i hans väsen (lubb)..!”. Detta leder oss till Hans ord: ”kutiba ali-kumu ’s-suyamu … ” ”De har
    ordinerats fasta …”

  6. kutiba,

    Att säga att fastan är föreskriven (kutiba) är detsamma som att säga att det har införts och blivit en obligatoriskt
    religiös plikt (furida wa ujiba).

  7. alai-kumu,

    Detta betyder ”ovanför dig” eller ”på grund av dig.” Den arabiska ändelsen ”kum” är ett plural, vilket tyder på att den
    vänder sig till mer än två personer. Den uttalas ”kumu” i sällskap med en bestämd artikel al, as, mm, och från vilka den
    första vokalen blir inte uttalad som i meningen ”alai-Kumu ’s-siyamu.”

  8. ’s-siyamu,

    När det gäller arabiska grammatik, ordet Siyam (fasta) har en pluralformen ”masdar”, som används som objekt till verbet i
    fråga. På så sätt, om man vill säga på arabiska, att man har fastat under dagens ljusa timmar, och har tillbringat natten
    vaken, och gjort vakans bön, då använder man uttrycket ”sumtu siyaman wa qumtu qiyaman” bokstavligen ”Jag har fastat, och
    jag stannade upp och håll mig vaken.” I vanlig användning av arabiska språket, den grundläggande betydelsen av ”siyam”
    (fasta) kan sammanfattas i ordet” imsak” att upphöra med och avstå, begränsa sig.

Om vi tar följande idiomatiska uttryck:

  1. Uttrycket ”samat ar-rih” betyder bokstavligen vinden har fastat. Den används när vinden lugnat ner sig och slutat blåsa.
  2. Uttrycket ”samat al Khalil” betyder bokstavligen hästarna har fastat. Den används när djuren har stannat och tagit en
    paus från sin resa.

  3. Uttrycket ”sama’n-nahar” betyder bokstavligt, dagen har fastat. Den används vid middagstid på sommaren när solen är
    högre, och skuggan har försvunnit. Det är en hänvisning till det faktum att solen har gjort en paus, då den når himlens
    mitt, avbryter sin resa för en kort tid. För att citera en anonym poet: ”Även när dagen fastar (sama’n-nahar), när den har
    nått middags punkten och spindel nätet tycks falla, under sommarsolens ljus…”

  4. När man hänvisar till en man som har varit tyst och avstod från att tala kan man säga att han var fastande ”sama”. Allah
    använde ordet ”Saum (fasta), i den meningen att inte prata ”samt” och har sagt: ”Fa-Quli i nadhartu li’r-Rahmani ukallima
    Saum fa-lan ’l-Yawm insiyya” – låt honom då veta att du har avlagt ett löfte till den Nåderike att avhålla dig [från tal],
    och att du därför i dag inte skall tala till någon människa (19:26) När det gäller att observera Ramadan, fastan (as-Sawm),
    innebär att avstå (imsak) från vissa regelbundna aktiviteter som, att äta, dricka och ha sexuell umgänge även i de former
    som en gång var tillåten enligt den heliga lagen (ash-shar’) – samt upphöra och avstå från att begå överträdelser.

Fastan är föreskriven, som Allah säger: ”ka-ma kutiba ala lladhina min qabli-kum…” ”… liksom det var en plikt för dem
som levde före er…
(2:183)

Med andra ord profeterna (Anbiya) och alla andra samhällen (umam) av vilka Adam (fvmh) var den första av alla.