Mohamed Bellahcen – Webislam

Allahs tjänare, eftersom nu är tiden inne för sommarlovet ville jag delge er några tankar och idéer om resan i allmänhet
och påminna er om vissa normer och etiska regler relaterade till ämnet eftersom många människor inte brukar ägna stor
uppmärksamhet åt sådana frågor. Det första man måste veta är att muslimska män och kvinnor bör betrakta resan som ett
primärt behov i sina liv, något man inte kan leva utan, eftersom den stora och mindre pilgrimsfärd, förvärvet av kunskap,
handel, familjebesök och förstärkning av familjebanden bland annat som antingen är skyldigheter eller rekommendationer i
vår religion, kräver för deras förverkligande rörelse och resor. Därför har islam gett resan en stor betydelse och
muslimerna måste lära sig de regler och etik som finns i samband med det.

När det gäller normerna vi kan nämna följande:

1. Förkorta bönen med 4 raka’a (enheter) till två från den stund man (en muslimsk man eller kvinna) lämnar sin by eller
   stad där han/hon bor tills denne kommer tillbaka till det igen:

   NÄR NI går ut [för att kämpa], är det inte fel av er att förkorta bönen, om ni befarar ett anfall från dem som förnekar
   sanningen… (4:101)

   När det gäller resans sträcka för att kunna förkorta bönen, det man förstår från versen är att det gäller alla resor,
   långa eller korta, och det finns ingenting i sunna (den profetiska traditionen) som anger vilken typ av resa eller
   avstånd som Assayid Sabiq säger i sin bok Fiqh Assunna. Inte heller finns det några konkreta, bestämda vistelsetid för
   att förkorta bönen eftersom profeten (fvmh) åkte till Tabuk och stannade där i tjugo dagar och under hela den här tiden
   förkortade han bönen. Vissa forskare påpekar att detta berodde på att han inte hade för avsikt att stanna i alla dessa
   dagar och bara Allah vet bäst.

2. När man gör tvagning (wudu) kan man med en våt hand lätt rengöra khuff (skodon eller läder sockor) eller strumpor i
   tre dagar och nätter under resan och en dag och en natt om man inte reser.

3. Resenären är tillåtet att äta under Ramadan månaden om han/hon reser:

   … Men den som är sjuk eller [stadd] på resa [skall fasta därefter] under motsvarande antal dagar. (2:185)

4. Resenären får göra frivilliga böner när han sitter på ett djur, flyg, båt eller annat transportmedel och det spelar
   inte någon roll om man inte vänder sig mot Qiblan. Ibn Umar (mGvnh)
   sade att Profeten (fvmh) bad sina frivilliga böner sittande på sin kamel utan att välja riktning.

5. Resenären kan lägga tillsammans Dhuhr (middag) bönen med Asr (eftermiddag) bönen och Maghreb (solnedgång) bönen med
   Ishaa (natt) bönen. Om resenären kommer att resa efter Dhuhr och inte kommer att kunna be Asr i sin korrekta tid, pga.
   till exempel han/hon sitter på ett plan, kan denne förutse detta och be Asr bönen tillsammans med Dhuhr. Men om resenären
   kommer att åka iväg innan Dhuhr och kommer fram i tid till Asr kan denne skjuta up bönen och be Dhuhr och Asr tillsammans
   vid tiden för Asr. Samma regel gäller för de två sista böner, dvs. Maghreb och Ishaa böner.” Om resenären gör i förtid en
   bön tillsammans med den föregående, det kallas Jama taqdim och när man skjuter upp en bön för att be den tillsammans med
   den senare, det kallas Jama ta’khir.

Dessa regler relaterade till bönen under resan är bevis på vår religions flexibilitet och Allah, den Upphöjdes,
barmhärtighet:

… Gud vill göra det lätt – inte tungt – för er. (2:185)

Gud vill inte lägga på er tunga bördor, men [Han] vill rena er och fullkomna Sin nåd mot er – kanske känner ni
tacksamhet. (5:6)

När en muslim reser är oftast mycket upptagen och kanske inte har mycket tid för frivilliga böner, läsa koranen och annat
och detta kan vara en källa för sorg för den troende som inte vill låta tiden gå utan att fylla sitt liv med hasanaat
(belöningar), men profeten Muhammed (fvmh)
lugna ner oss med denna vackra hadith om Allahs (HoäH)
oerhörda nåd:

”När en av Allahs tjänare är sjuk eller är bortrest, kommer Allah att dela ut denne belöningen för alla handlingar
han/hon brukade göra när han/hon var friska eller i hemmet.” (Bukhari)

När det gäller resans etik, bör vi veta att när vi ska resa måste vi returnera alla lånade objekt till sina ägare och om
man har skadat någon bör man be om ursäkt eftersom när man reser vet man inte om man kommer att komma tillbaka eller
inte. Man ska också se till att ha medel som har skaffats på ett lagligt sätt och lämna tillräckliga medel för de
människor man har ansvar för, som fru, barn och föräldrar. Resenären måsta ta farväl från sin familj och vänner med att
säga som Budbäraren lärde oss: astawdi’ukum Allah dinakum wa amanatikum wa khawatima a’malikum som betyder ”Må Allah
skydda er religion, era skyldigheter och era handlingars avsikt.” De som stannar bör svara: awwadaka Allahu bi attaqwa,
wa gafara dhanbak wa wajjahaka ila alhairi hayzu tawajahta, eller ”må Allah ge dig barmhärtighet, förlåta dina synder,
och göra lätt det goda var du än befinner dig.”

Resenären rekommenderas att åka tillsammans med minst två personer eftersom profeten (fvmh) sade:

”Den som reser ensam kommer att ha sällskap av en demon, och om det är två som reser ensam, då har de sällskap av två
demoner, men om man är tre när man reser, då är man en skyddad resegrupp.” (Bukhari)

Jag förstår detta som en allmän regel och det kan finnas undantag, men det är alltid bättre att gå i grupp. Det är också
viktigt att välja en ”emir”, en person som kommer att fatta de avgörande beslut och till vilken man bör lyssna och lyda:

”När tre personer reser tillsammans, ge till en av dem ansvaret att leda dem.”
(Abu Dawood)

Det är rekommendabel för en resenär, man eller kvinna, att säga detta du’a (åkallan) när man påbörjar en resa: Allahumma
inna nas’aluka fi safarina hadha albirra wa attaqwa wa mina la’amali ma tardha, Allahumma hawin alayna safarana hadha
watwi anna bu’dah, Allahumma anta assahibu fi assafar wa alhalifatu fi al’ahli wa almal, Allahumma inni a’udhu bika min
wa’tha’i assafar wa ka’abati almandhar wa su’i almunqalab fi almal wa al’ahl. Detta betyder:

”O Allah, vi ber dig att få oss att öva på denna resa, rättfärdighet, lydnad och allt som behagar dig. O Allah lindra
resans lidande och låt oss uppleva det som kort. O Allah Du är vår följeslagare i resan och även beskyddare av vår
egendom och familj under vår frånvaro. O Allah jag söker skydd hos Dig från resans olyckor och sorg från obehagliga
händelser och tillflykt från det onda som kan hända med min familj och mina egendomar tills min återkomst.”
(Abu Dawood)

Det är rekommendabelt för en resenär, när han/hon stiger på en häst eller ombord någon form av transport, att säga:
Allahu Akbar (3 gånger).

”Stor är Han i Sin härlighet, som låter oss förfoga över dem; själva skulle vi inte ha kunnat ta dem i vår tjänst!
[Låt oss aldrig glömma att] vi skall vända tillbaka till vår Herre!” (43:13-14)

En av de saker som resenärerna inte bör glömma att göra är att åberopa Allah och be om det goda här som i det andra livet
eftersom allt man åberopar under en resa blir besvarad. Profeten Muhammed (fvmh) sade:

”Tre önskemål kommer att besvaras utan tvekan, den förtrycktes, resenärens och från föräldern när barnet inte lyder.”
(Tirmidhi)

Man råder också resenärer att skynda tillbaka till sin familj efter att denne har uppfyllt sitt syfte med resan. Profeten
Muhammed (fvmh) sade:

”Resan är en del av en plåga (som en del av en straff), som förändrar ens aptit, törst och sömn. Så när en av er har
utfört uppdraget för sin resa, ska denne återvända hem (till sin familj) så snart som möjligt.”
(Bukhari och Muslim)

En del av en plåga hänvisar till den utmattning och trötthet som innebar att rida på djuren och gå under lång tid, men
detta var förut. Idag är resan annorlunda eftersom vi har asfalterade vägar, bilar, flygplan och båtar och resor som
varade i månader med stora svårigheter, smärta och ansträngningar görs idag på några dagar eller snarare timmar och utan
stora ansträngningar. Men trots det får vi inte glömma den fara som innebär att sitta på ett flygplan mellan jorden och
himlen eller på en båt över vattnet med möjligheten att smaka döden när som helst eftersom ens liv kan vara dömd till
döden av ett skruvstäd som lossnar eller ett fel på en motor.

Därför måste vi söka Allahs skydd och förvänta oss Hans barmhärtighet genom att följa resans regler och etik och hålla
oss borta från olydnad mot Allah i Hans luft eller på land. Allt detta eftersom tyvärr, majoriteten av muslimer
tillbringar sommaren bland annat på stränderna som myllrar av perversion, nakenhet och utsvävningar eller obscena musik
och dans festivaler, något som gör Allah (HoäH) missnöjd och arg.

Slutligen får inte en kvinna resa ensam under en dag och en natt eftersom profeten Muhammed (fvmh) sade:

”Det är inte tillåtet för en kvinna som tror på Gud och Domedagen att resa ensam en dag och en natt om hon inte åtföljs
av en släkting, vars relation hindrar honom från att gifta sig med henne (förutom hennes man)”
(Bukhari och Muslim)

Denna regel har inte ordinerats för att förtrycka kvinnor ”och är inte heller ett tecken på underkastelse under mannen”,
men en mekanism för att skydda henne från att bli trakasserad. Vi alla vet att i den ”civiliserade” världen som t.ex. USA
för att nämna ett land, många kvinnor är rädda att gå ensamma på en mörk gata just därför att de fruktar att bli sexuellt
trakasserad (från Kvinnor i Islam och i den Judisk-kristna tradition: myt och verklighet: 51 – 52). Det som är viktigast
av allt är att vi behöver följa dessa normer och etik för resan och hålla oss borta från allt som kan göra Allah, den
Upphöjde rasande.

Jag vill avsluta med en händelse som drog min uppmärksamhet, nämligen att enligt vissa studier tillbringar den arabiska
resenären eller turist det mesta av sin tid i köpcentrum, restauranger och i olika rundresor. Den arabiska turist
förlorar ofta sin tid på obetydliga saker, och jag säger inte att vi inte ska handla i köpcentra eller gå till
restauranger för att äta men det ska inte vara vår enda intresse.

Vi måste göra som så många västerländska turister gör, som besöker museer, bibliotek, skaffa sig kunskaper, koppla av
från arbetets stress och dra nytta av civilisationer och kulturer i andra länder.

Det är ingenting fel med underhållning och nöje, eftersom hjärtan precis som kroppen kan bli uttråkad. Efter tröttheten
och utmattningen från arbetet och den dagliga rutin, längtar man efter en miljöändring, förnyelse av energin och att ha
en bra tid där man kan njuta tillåtna lekar och avslappning. Man behöver skrämma bort tristessen och lindra de hårda
stunderna så att studenten kan återvända till sina studier med entusiasm och uppmuntran och arbetstagaren till sitt
arbete med kraft och energi. Som Ali bin Abu Talib (mGvnh) säger: ”Hjärnan blir lika trött som kroppen, så behandla den
med humor” och ”Friska up era sinnen då och då, för ett trött sinne blir blind.” Det är välkänt att islam är enkelheten,
måttligheten och välviljas religion som är i full överensstämmelse med den mänskliga instinkten, och det är så att en
gång när profeten Muhammed (fvmh) såg abessinierna leka i moskén sade han:

”så att judarna får veta att det finns underhållning och nöje i vår religion. Jag sändes med den enkla religionen.”
(Ahmed)

Allahs sändebud följeslagare brukade leka med att kasta till varandra vattenmeloner men i sanningens ögonblick var de
vuxna män.

Förutom underhållning och att ge en bra tid, har resan andra fördelar som Ashafi’i säger:
Utvandra från era länder för att söka viktiga saker
Res eftersom i resan finns fem fördelar
Lindra svårigheter, tjäna sitt levebröd,
Tillägna sig kunskap och utbildning och få goda vänner.

Och mina sista ord, prisad vare Allah och frid och välsignelser från Allah över hans profet, hans familj, hans anhängare
och de som följer hans vägledning till den sista dagen

Anteckningar:

Fredagspredikan den 17 juni 2011 i Puerto Ricos moské i kommunen Mogan på Gran Canaria.