Efter sin resa till Förenade Arabemiraten besökte Påven Franciskus Marocko den 30 och 31 mars. Två länder i den
islamiska världen som har mycket gemensamt och som dissekeras i denna artikel.

På den arabiska världens karta finns Abu Dhabi och Rabat på motsatt sida, den första i Fjärran Östern med utsikt över
Persiska viken, den andra helt västerut och projiceras mot Atlanten. Under några dagar blev det geografiska avståndet
symbolisk avbruten på grund av påven Franciskus närvaro som besökte UAE:s huvudstad i början av februari och några
dagar senare den marockanska huvudstaden. Den korta tiden mellan dessa påvesresor verkar inte alls trivial. De två
länderna har i själva verket mycket gemensamt.

Två stater som är engagerade i kampen mot extremism

Den första gemensamma faktorn representeras av deras engagemang i kampen mot religiös extremism. Marocko och Förenade
Arabemiraten (UAE), som hör till Maliki lagskolan, reagerade bestämd inför den jihadistiska terrorismens hot genom att
främja hemma och utomlands öppna och försonliga tolkningar av Islam.

Den marockanska monarkin var den första som kom igång som svar på attentaten i Casablanca 2003 genom en betydande reform
av landets religiösa strukturer.

Till skillnad från Marocko, där ett av de äldsta universiteten i världen, Qarawiyyin i Fez, finns och vars statschef
även är ”de trognas befälhavare”, har inte UAE prestigefyllda traditionella religiösa institutioner. Men med den
arabiska revolten 2011 i bakgrunden och sedan ökningen av terrorist jihadism, har Abu Dhabi uppmuntrat skapandet av nya
religiösa organisationer, som snabbt förvandlat UAE till ett referenscentrum för den samtida muslimska världen.

År 2016 tog dessa båda staters engagemang formen i ett gemensamt initiativ: Marrakechkonferensen om rättigheter för
religiösa minoriteter i den muslimska världen, som stöds av det marockanska ministeriet för donationer och islamiska
frågor och forumet Främjande av fred i det muslimska samhället, en stiftelse med huvudkontor i Förenade Arabemiraten
under ledning av den mauretanska shejken Abdullah Bin Bayyah.

Länder som är värd för stora invandrargrupper

Det var ingen tillfällighet att under sina två resor besökte Franciskus två symboliska platser för religiös politik i
dessa länder: De Muslimska Lärdas Råd i Abu Dhabi, ett nätverk av imamer som leds av al-Azhar stora Imam, Ahmed
al-Tayyeb, och Mohammed VI Institut där man utbildar imamer och predikanter i Rabat och som skapades 2015 för att
utbilda religiösa ledare utrustade mot fundamentalistiska tolkningar.

Men de gemensamma faktorer mellan UAE och Marocko begränsas inte till den islam som de främjar, närvaron av stora
invandrargrupper på deras territorium karaktäriserar också dessa två länder. Miljoner människor, mest från asiatiska
länder (Indien, Filippinerna, Bangladesh, Pakistan …) konvergerar i Gulf landet. Marocko är å andra sidan
bosättningsorten men också transitplats för invandrare från Afrika söder om Sahara. Det är detta fenomen som är kopplat
till kyrkans närvaro både i Persiska viken och i norra Afrika. Vi vet hur viktigt är dessa verkligheter för påven, som
har vant oss att titta på världen från hans periferier. För att förstå den uppmärksamhet påven sätter på de kristna
samfund som lever evangeliet i tysthet men med exemplarisk trohet, räcker det att helt enkelt läsa hans predikan under
mässan som utfördes i Abu Dhabi.

En av de intellektuella som Franciskus uppskattar mest är den uruguayanska tänkaren Alberto Methol Ferré, som resonerade
kring relationerna mellan de europeiska och latinamerikanska kyrkor i ljuset av skillnaden mellan ”kyrka-källa” och
”kyrka-reflektion”, valet av Jorge Mario Bergoglio som påve markerar i detta avseende invigningen av den
latinamerikanska traditionen som ”källa” för hela universalkyrkan.

Genom sina resor begränsar sig den argentinska påven inte bara att kartlägga interreligiös dialog, han verkar också
vilja tydliggöra att kyrkorna i Asien och Afrika har börjat sin övergång från ”reflektion” till ”källa” och därför har
de mycket att säga till de europeiska kyrkorna.

Anteckningar:

Michele Brignone är direktör för Oasis Magazine. År 2008 fick han doktorsexamen i Historia, Institutioner och
internationella relationer mellan de extra europeiska länderna vid universitetet i Pisa. Sedan 2009 är professor i
arabiska språket vid det Heliga Hjärtat Katolska Universitet i Milano, där han håller en kurs om arabisk-islamisk
diskurs och politisk tanke.