The Palestine Chronicle

251030

 

Det pågående folkmordet i Gaza är ”ett kollektivt brott”, uppstått av inflytelserika länders medverkan som har möjliggjort långvariga systematiska kränkningar av internationell rätt av Israel, har FN:s särskilda rapportör Francesca Albanese konstaterat i sin senaste rapport.

Albanese presenterade rapporten med titeln ”Folkmord i Gaza: ett kollektivt brott” för FN:s generalförsamling på tisdagen, på distans från Kapstaden, Sydafrika, där hon besökte som gäst för Nelson Mandela Foundation.

Den 24-sidiga rapporten undersöker 63 staters roll i Israels handlingar i både Gaza och den ockuperade Västbanken, vilket har eskalerat ”till en aldrig tidigare skådad nivå” sedan oktober 2023.

Rapporten konstaterar att ”det militära, politiska och ekonomiska stödet från vissa tredje stater och oviljan att hålla Israel ansvarigt har gjort det möjligt för Israel att integrera sin regim av bosättarkolonial apartheid i det ockuperade palestinska territoriet (OPT), med fler kolonier, rivningar av bostäder, restriktioner för rörelsefrihet och förlust och utplåning av palestinskt liv.”

Mot bakgrund av dessa staters medverkan visar rapporten att det pågående folkmordet på palestinierna ”måste förstås som ett internationellt möjliggjort brott”.

Många stater, främst västerländska, ”har underlättat, legitimerat och så småningom normaliserat den folkmordskampanj som begåtts av Israel”, konstaterar rapporten.

Den identifierar fyra stöd sektorer: diplomatiska, militära, ekonomiska och ”humanitära”, var och en ”oumbärlig” för de pågående israeliska brotten mot internationell rätt.

 

Diplomatiska, politiska handlingar

Rapporten noterar att långvarigt politiskt och diplomatiskt stöd från inflytelserika tredjestater ”har gjort det möjligt för Israel att initiera och upprätthålla” sitt angrepp på det palestinska folket.

Efter den 7 oktober 2023, konstaterar den, ”härmade de flesta västerländska ledare israeliska berättelser, som spreds av statliga och företagsmedier, upprepade motbevisade påståenden och suddade ut grundläggande skillnader mellan stridande och civila”.

Israeler avbildades som ”civila” och ”gisslan”, och palestinier som ”Hamas-terrorister”, ”legitima” eller ”kollaterala” mål, ”mänskliga sköldar” eller lagligt frihetsberövade ”fångar”.

”Med utgångspunkt i en lång historia av ’vilda’ som förnekats skydd av internationell rätt, återupplivat av diskursen om kriget mot terrorismen, bidrog väststaterna till att rättfärdiga folkmordet mot palestinier”, står det i rapporten.

Den påpekade att den 9 oktober 2023, omedelbart efter att Israel tillkännagav en skärpt belägring av Gaza, uttryckte viktiga västerländska ledare stöd för Israels ”självförsvar” – oberättigat enligt artikel 51 i FN-stadgan.

 

Felaktig information

President Joe Biden citerade upprepade gånger ogrundade rapporter om ”halshuggna spädbarn”, medan den brittiska oppositionsledaren Keir Starmer försvarade Israels rätt att stänga av vatten och el till civila.

Denna miljö gav näring åt ett våldsamt israeliskt angrepp, står det i rapporten. Även mitt under brådskande krav på eldupphör förespråkade väststaterna, ledda av USA, endast humanitära ”korridorer”, ”pauser” och ”vapenvilor” – genom att kringgå ett permanent eldupphör och säkerställa en fortsättning av våldet.

Efter oktober 2023 använde USA sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd sju gånger, ”kontrollerade förhandlingar om eldupphör och gav diplomatisk täckmantel för det israeliska folkmordet”.

USA har dock inte agerat ensamt, Storbritannien har bibehållit sin anpassning till USA:s ståndpunkt fram till november 2024.

 

Utspädd FN:s säkerhetsråds resolution

Ett block av väststater – Australien, Nya Zeeland och Kanada, ”ibland anslutna av Storbritannien, Tyskland eller Nederländerna – verkade ibland redo att sätta press på Israel, till exempel i december 2023, när deras uttalanden ”gav momentum” för ett vapenvila.

”Ändå ledde deras införande av termen ’varaktig vapenvila’ till en utspädd FN:s säkerhetsråds resolution som försenade åtgärder”, står det i rapporten. I februari 2024 kritiserade de den planerade invasionen av Rafah samtidigt som de drog tillbaka finansieringen från FN:s hjälporganisation (UNRWA).

”Sådan diplomati skapade en illusion av framsteg medan konkreta åtgärder upprepade gånger hindrades”, konstaterar rapporten.

Vissa icke-västerländska stater har vänt sig till internationella domstolar för att kräva ansvarsskyldighet och sätta press på Israel att upphöra med sina handlingar, noterar Albanese. Medan endast 13 stater har stöttat Sydafrika inför ICJ, har de flesta västerländska staterna envist förnekat folkmord.

Ingen har anslutit sig till Nicaragua mot Tyskland vid ICJ, eller åberopat inhemska lagar mot medskyldiga företag eller individer, noterar rapporten.

Endast sju hänvisade situationen till ICC, ”många försökte undergräva dess arresteringsorder, och minst 37 stater var oförpliktiga eller kritiska, vilket signalerade avsikt att kringgå arresteringsskyldigheter.”

USA ”införde sanktioner för att förlama domstolen; Storbritannien hotade dess finansiering”, medan Israels premiärminister Benjamin Netanyahu reste fritt över europeiskt luftrum, till och med besökte Ungern, som drog sig ur domstolen i april 2025, noterar de.

 

Militära band

Albanese påpekar att Israel ”är oproportionerligt beroende” av vapenimport, med en andel av deras totala handel mer än dubbelt så hög som OECD-genomsnittet, och över fyra gånger större än USA:s.

”Denna internationella leverans har fortsatt, även om bevisen för folkmord har ökat, med USA, Tyskland och Italien bland de största leverantörerna”, konstaterar rapporten.

Endast ett fåtal väststater, särskilt Spanien och Slovenien, har sagt upp kontrakt och infört embargon.

USA har ekonomiskt och militärt stöttat Israel sedan dess skapande, noterar rapporten, och påpekar att Israel efter kriget 1967 blev den ledande mottagaren av amerikansk utländsk militär finansiering (FMF).

Det tredje samförståndsavtalet mellan USA och Israel, som gäller till 2028, ”garanterar 3,3 miljarder dollar/år i FMF plus 500 miljoner dollar/år för missilförsvar.”

Rapporten noterar att USA har levererat vapen till Israel genom militär försäljning – USA står för två tredjedelar av den årliga israeliska vapenimporten – och genom tillgång till det amerikanska vapenlageret (WRSA-I) i Israel.

Den tillägger att Israel också har särskilt tillstånd att använda FMF för att köpa israeliskt tillverkade vapen. Samtidigt stöds israeliskt köp av F-15, F-16 och F-35 stridsflygplan och ammunition genom tillgång till upphandlingsmedel till israeliska dotterbolag i USA.

 

Tysklands och Storbritanniens medverkan

Tyskland har varit den näst största vapenexportören till Israel under folkmordet, ”med förnödenheter från fregatter till torpeder”. Landets ledare Tyska ledare har motiverat detta stöd baserat på sina upplevda skyldigheter gentemot Israel efter Förintelsen, enligt rapporten.

Storbritannien har också spelat en nyckelroll i militärt samarbete med Israel, trots internt motstånd. Från sina baser på Cypern har Storbritannien ”möjliggjort en viktig amerikansk försörjningslinje till Tel Aviv och flugit över 600 övervakningsuppdrag över Gaza under hela folkmordet och delat underrättelser med Israel.”

Mellan oktober 2023 och oktober 2025 skickade 26 stater minst 10 sändningar av ”vapen och ammunition” (HS-kod 93) till Israel, varav de vanligaste är Kina, inklusive Taiwan, Indien, Italien, Österrike, Spanien, Tjeckien, Rumänien och Frankrike. Militära flygplan, landfordon, drönare, hundar och produkter med dubbla användningsområden som integrerade kretsar är svårare att spåra, konstaterar rapporten.

Stealth-stridsflygplansprogrammet F-35, som var avgörande för den israeliska militära attacken i Gaza, involverar 19 stater – Australien, Belgien, Kanada, Tjeckien, Danmark, Finland, Tyskland, Grekland, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Sydkorea, Rumänien, Singapore, Schweiz, Storbritannien och USA – som levererar komponenter och delar till Israel.

 

Vapenförande av bistånd

Vissa stater ”har underlättat försämringen av Gazas befolknings levnadsvillkor, bland annat genom själva deras deltagande i tillhandahållandet av bistånd.”

I strid med sina skyldigheter att säkerställa tillräckliga medel för överlevnad – vilket bekräftats av Internationella domstolen – försökte Israel avsiktligt förstöra det humanitära systemet som uppehåller den ockuperade befolkningen.

Det har gjorts genom att: (i) direkt bomba UNRWA:s lager, matdistributionsplatser, skolor och kliniker, vilket dödade mer än 370 personer, (ii) förtalskampanjer mot UNRWA, och (iii) främja ad hoc pseudo-humanitära organisationer som Gaza Humanitarian Foundation (GHF).

Rapporten noterar att istället för att motsätta sig den av människan orsakade humanitära katastrofen, skjuter bland annat Belgien, Kanada, Danmark, Jordanien och Storbritannien bistånd till Gaza – en dyr, otillräcklig och farlig åtgärd.

”Samtidigt som de påstod sig vidta åtgärder för att lindra bristen, tjänade detta bara till att vilseleda den internationella opinionen medan hungersnöden förvärrades”, står det i rapporten.

 

Ekonomiska och handelsrelationer

Albanese noterar i sin rapport att Israel ”är starkt beroende” av internationell handel och ekonomiskt samarbete.

”Att upprätthålla normala handelsförbindelser trots ockupationens olaglighet och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt – som nu eskalerat till folkmord – legitimerar och upprätthåller den israeliska apartheidregimen”, konstaterar rapporten.

År 2024 motsvarade internationell handel med varor och tjänster 54 procent av Israels BNP (en minskning från 61 procent år 2022).

EU, dess största handelspartner, stod för nästan en tredjedel av den totala handeln under de senaste två åren.

Stater har i stort sett undvikit åtgärder för att uppfylla sina rättsliga skyldigheter, noterar Albanese och påpekar att inget handels- eller ekonomiskt avtal som undertecknats sedan 1967 har avbrutits.

 

Ökad handel

Endast ett fåtal stater har minskat handeln mitt i det pågående folkmordet, framför allt Türkiye, som tillkännagav avbrytandet av all handel med Israel i maj 2024, ”vilket resulterade i en minskning med 64 procent av importen med turkiskt ursprung och ett nästan totalt upphörande av exporten i januari–augusti 2025, även om en del handel enligt uppgift har fortsatt indirekt.”

Samtidigt ökade andra länder sin handel med Israel under folkmordet, inklusive Tyskland (+836 miljoner USD), Polen (+237 miljoner USD), Grekland (+186 miljoner USD), Italien (+117 miljoner USD), Danmark (+99 miljoner USD), Frankrike (+75 miljoner USD) och Serbien (+56 miljoner USD), samt arabiska länder, inklusive Förenade Arabemiraten (+237 miljoner USD), Egypten (+199 miljoner USD), Jordanien (+41 miljoner USD) och Marocko (+6 miljoner USD).

”Detta motverkade den handelsnedgång som Israel annars skulle ha mött (–6 procent), anges i rapporten.

 

Energihandel, utnyttjade hamnar

När det gäller energihandel med Israel har endast Colombia, som förbjöd export av kol till Israel 2024, agerat, anges i rapporten.

Ryssland och USA var stora leverantörer av raffinerade bränsleprodukter till Israel, medan Azerbajdzjan, Kazakstan, Brasilien och Sydafrika ”fortsatte att förse Israel med viktiga råvaror”.

Länder som Marocko, Italien, Frankrike och Turkiet har fortsatt att tillhandahålla viktiga hamnar för produkter, inklusive olja och gas.

Europeiska unionen och Egypten har fortsatt att importera gas från Israel genom den östra Medelhavsgasledningen, ”som olagligt passerar genom havet intill Gazaremsan och kränker palestinska suveräna rättigheter.”

I augusti 2025, när svält grep tag i Gaza, utökade Egypten sitt partnerskap med Israel genom ett naturgasavtal på 35 miljarder USD – det största exportavtalet i Israels historia, enligt rapporten.

Handel och leverans av material och vapen till Israel ”förlitar sig på tredjestaters transportinfrastruktur.”

Hamnar som är kända för att ha underlättat omlastning av F-35-delar, vapen, jetbränsle, olja och/eller annat material till Israel inkluderar Turkiet, Frankrike, Italien, Belgien, Nederländerna, Grekland, Marocko och USA. Flygfält i Irland, Belgien och USA stöder också överföringar.

 

”Inte begånget i isolering”

Albanese drog slutsatsen att folkmordet i Gaza ”inte begicks i isolering, utan som en del av ett system av global medverkan”.

Hon säger att snarare än att säkerställa att Israel respekterar det palestinska folkets grundläggande mänskliga rättigheter och självbestämmande, ”har mäktiga tredje stater – som vidmakthåller koloniala och raskapitalistiska metoder som länge borde ha förpassats till historien – låtit våldsamma metoder bli en vardaglig verklighet”.

Även när det folkmordsliknande våldet blev synligt har stater, mestadels västerländska, gett, och fortsätter att ge, Israel militärt, diplomatiskt, ekonomiskt och ideologiskt stöd, även när landet beväpnade hungersnöd och humanitärt bistånd, konstaterar Albanese.

”De senaste två årens fasor är inte en avvikelse, utan kulmen på en lång historia av medbrottslighet”, betonar FN:s särskilda rapportör.

Albanese uppmanade stater att utöva påtryckningar för ett fullständigt och permanent eldupphör och fullständigt tillbakadragande av israeliska trupper från Gaza; vidta omedelbara åtgärder för att avsluta belägringen i Gaza, inklusive att utplacera sjö- och landkonvojer för att säkerställa säker humanitär tillgång och mobila bostäder före vintern; och att stödja återöppningen av Gazas internationella flygplats och hamn för att underlätta biståndsleveranser.

Hon rekommenderade också att stater erkänner palestinskt självbestämmande och rättvisa som avgörande för varaktig fred och säkerhet.

 

Uppmaning till fackföreningar och civilsamhället

Albanese uppmanade till flera åtgärder, inklusive att stater avbryter alla militära, handels- och diplomatiska förbindelser med Israel; utreder och åtala alla tjänstemän, företag och individer som är inblandade i eller underlättar folkmord, uppvigling, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. och andra allvarliga brott mot internationell humanitär rätt.

Hon uppmanade också staterna att samarbeta fullt ut med Internationella brottmålsdomstolen och Internationella domstolen; bekräfta och stärka stödet till UNRWA och FN-systemet som helhet; och stänga av Israel från Förenta nationerna enligt artikel 6 i FN-stadgan.

Den särskilda rapportören uppmanade också fackföreningar, advokater, civilsamhället och vanliga medborgare att ”övervaka staternas åtgärder som svar på dessa rekommendationer och att fortsätta att pressa institutioner, regeringar och företag för bojkotter, avyttringar och sanktioner, tills den israeliska illegala ockupationen är över.”