Itikaf, den andliga reträtten under Ramadan - Varför och hur?

Abderrahmane Aknou - Saphirnews

I hjärtat av vårt samhälle, centrerat på livet här på jorden och som erbjuder enkel tillgång till materiella varor, måste vi bryta med våra vanor och se över våra livsförlopp för att gå i reträtt i några dagar för att åter fokusera på dig själv och få klarhet i dina brister. Ja, lika mycket som människan är klärvoajant på andras fel, lika mycket är hon blind på sina egna fel. Denna blindhet förstärks ytterligare av världens tumult och människors agitation.

Slarv, självkärlek, livets tyngd här nedan i våra hjärtan, är slöjor som hindrar oss från att se vår inre verklighet i ansiktet och håller oss fångar av överflödiga och värdelösa bekymmer.

Reträtten, itikaf, erbjuder möjligheten att dra sig tillbaka från världen under några dagar och att dra fördel av en gynnsam tid för att ta hand om sig själv och leva i Guds närvaro. Verbet "akafa" betyder på arabiska att tillämpa sig flitigt på något. Det motsvarar profetens tradition att dra sig helt tillbaka till sin moské för att vara med Gud och för att intensivt leva de dyrbara ögonblicken i slutet av den välsignade månaden Ramadan.

Itikaf är både ett heligt utrymme och en välsignad tid av total reträtt. Det symboliserar dessa ögonblick av ensamhet av profeten i sin grotta, sedan i hans moské trots det stora ansvar som var hans. De troendes mödrar praktiserade det, följeslagarna och generationerna av Guds män fäste sig också vid det med glöd och konstans och förlorade aldrig möjligheten att leva i reträtt de sista 10 dagarna av Ramadan, detta för att återvända till gemenskap med det sista livets värld.

Den andliga retreaten är en unik upplevelse som kan upplevas och smakas, utan att riktigt kunna beskrivas. De som har observerat det minst en gång i sitt liv kommer att berätta för dig om glädjen, lugnet och friden som åtföljde dem i dessa stunder.


Reträttens frukter

Dessa få rader kan inte redogöra för storheten i denna praxis, inte heller vikten av att utföra den som den borde vara och ännu mindre frukterna den genererar för de troende och för samhället eftersom det är Guds ansvar i hans oändliga visdom.


Självkontroll

Självkontroll är en erövring över de frestelser, passioner och attraktion som våra tröstvanor och våra dagliga begränsningar utövar på oss.

Självkontroll, utbildning av egot är den askes genom vilken människan renar sig själv. Disciplinen fasta och reträtt är bland de mest rigorösa metoderna inom Islam genom vilka viljan bekräftas (Abdessalam Yassine, La Révolution à l’heure de l’islam, 1980).

Reträtten erbjuder, för törstiga själar, ett ögonblick av tystnad, av meditation, av bön, av åminnelse, under vilken ångerfulla män gör stora framsteg och upptäcker hittills oanade sanningar. Där finner fromma själar källan till tårar från vilken de tvättar och renar sig varje natt och förenar sig desto mer intimt med sin Skapare.


Att hävda sig själv

Innan han förde budskapet som förändrade världens ansikte och innan han började sitt offentliga liv av vittnesbörd och kallelse, brukade Guds Budbärare ägna långa perioder i reträtt, långt från storstädernas och handelsmännens tumult. Därefter fortsatte han att ägna några dagar åt meditation varje år, särskilt under de sista tio dagarna av Ramadan.

Profeten, en perfekt modell för andlighet, levde konstant i Guds närvaro och behövde inte dra sig tillbaka från världen för att vara med Gud. Denna anknytning från hans sida var ett sätt att utmana oss och lära oss vikten av dessa ögonblick av förnyelse i vår strävan efter Gud. Muslimska aktörer involverade i de olika associativa dynamikerna måste vara mest berörda av dessa andliga möten för att få energi och styrka att revidera avsikter, fortsätta och framför allt försköna sina åtaganden. "Om de inte lär sig mer, sa Tagore, hur skulle de undervisa? Aldrig kan en släckt lampa tända en annan."


Några sätt att göra reträtten till en framgång

Se över dina avsikter

Reträtten måste, för dem som Gud ger och underlättar denna förmån, vara en förberedelse för ett framstående möte med Honom. Vem vet? Denna reträtt, i Guds plan, är kanske den sista jag har kvar att leva.

Det är en möjlighet att komma tillbaka till Gud, att ångra sig, att avslöja sina behov, att bönfalla Gud, att reformera sin väg. Att komma med ett behov, för en vacker reträtt är en som vi gör i ett tillstånd av behov, med oro för vår framtid och en önskan om Gud och det sista livet.


Isolering

Isolera dig själv så mycket som möjligt, gör det till en regel att vara tyst. Även om moskén är full, är reträtten inte en övning i kommunikation och relationer. Det hjälper att fokusera bättre på sin relation till Gud. Ju mer vi blir av med distraktioner och trivialiteter desto bättre njuter vi av den tid vi har ägnat åt denna tillbedjan.


Dela välsignelsen

I stunder av den mest intensiva andliga intimiteten glömde profeten inte sina bröder, sitt samhälle och människor i allmänhet. Han bönföll Gud: "O min Gud, min gemenskap, min gemenskap!"

Genom att ta hand om andra blir vår reträtt då inte ett medel för individuell frälsning utan deltar i samhällets och hela mänsklighetens kollektiva frälsning.


Disciplin och ett program

Var och en av oss liv är genomsyrat av vanor som i slutändan liknar karaktärer som är väl förankrade i personligheten och svåra att reformera.

Reträtten är en möjlighet att gå mot strömmen av denna andra natur: en vana kan bara övervinnas med hjälp av väl observerad disciplin.

En klok och rigorös disciplin kommer att göra det möjligt att förkroppsliga och assimilera nya beteenden, ett nytt sätt att vara, att födas, smärtsamt kanske, till ett nytt liv.