Betydelsen och inflytandet av det gudomliga namnet Al-Afuww genom åkallan under Allmaktensnatt

Abd-al-Wadoud Gouraud - Saphirnews

Slutet på månaden ramadan är nära förestående. Snart en nymåne, en ny månad, en ny andlig årstid. Efter de första 10 dagar placerat under Rahman, Barmhärtighetens beskydd, sedan de andra 10 under Maghfirahs, Förlåtelsens beskydd, har vi gått in i Ramadans sista 10 dagar, det som leder till befrielsen från elden, det som finns i Allmaktensnatt, Laylat al-Qadr.

Profeten, fred vare med honom, tillkännagav att Gud "har fastställt i månaden Ramadan en natt som är bättre än tusen månader, den som har berövats sina välsignelser har berövats allt gott".

Det rapporteras i detta avseende att Aisha, vår älskade profets älskade hustru, hade frågat honom: "’O Guds budbärare, om jag någonsin vet vilken natt som är laylat al-Qadr, vad ska jag säga?’ Han svarade: ‘Säg: Allahumma innaka afuwwun tuhibbu al-afwa faafu aanni. Allah, Du är Den som raderar (felen), Du älskar förlåtelse, radera från mig (mina fel)’". (Hadith berättad av Imam al-Tirmidhi)

Aisha undrade och frågade vad hon skulle säga, hon frågade hur och vad hon skulle åkalla, vilken specifik bön hon skulle rikta till Gud, i vilket andligt tillstånd hon skulle försätta sig för att hoppas kunna ta emot det förväntade Goda denna välsignade natt.

Hon sökte hjärtats läggning och de mest exakta möjliga orden som kunde uttrycka fattigdomens tillstånd gentemot det Absoluta, den rike som är självförsörjande, den som klarar sig utan allt och vars ingenting eller någon kan vara utan, även för ett ögonblick.

Genom att göra det visade Aisha oss exemplet och låter oss, genom henne, bli väl vägledda och orienterade av Barmhärtighetens Profet, som förmedlar enligt gudomlig inspiration det som är mest användbart och mest fördelaktigt för tjänaren.


Den profetiska åkallelsen innehåller en del av Uppenbarelsen som bär gudomliga skatter

Åkallan är inte en mekanisk teknik, det är en andlig metod, en utbildning av själen, som kräver total uppriktighet från den troendes sida. Och när böneformeln överförs av profeten själv, är det en lära i sig, en gudomlig inspiration, ett avslöjande av Sanningens budskap. Den har förtjänsten att rena tungan och hjärtat, att upplysa intelligensen, att gynna en yttre och inre förvandling, att stödja och åtfölja förverkligandet av den uppriktiga tillbedjan av Gud, av ren, spontan och naturlig andlig träldom, vilket kräver inga förklaringar, motiveringar eller kompensationer.

Den profetiska åkallelsen innehåller en del av Uppenbarelsen som bär på gudomliga skatter och en baraka, ett andligt inflytande som verkar i hjärtat, i själen, i kroppen, i hela livet.

Den åkallan som profeten sänder till Aisha är syntetisk och helt tillräcklig:

"Allahumma innaka afuwwun tuhibbu al-afwa faafu aanni."

Profeten riktar innebörden och omfattningen av bönen till Gud som Afuww. Han inbjuder att åkalla Honom genom Hans Namn Al-Afuww, som en manifestation av den Gudomliga Essensen, Kvaliteten och Handlingen. Denna trippeldimension uppträder i artikulationen av roten ayn-fa-waw i tre distinkta former: afuww indikerar Namnet, afw indikerar Kvaliteten, uufu indikerar Handlingen. Och förhållandet som binder dessa tre aspekter är ingen mindre än Kärlek, tuhibbu. Gud älskar att vara förlåtande, han älskar förlåtelse och han älskar att förlåta.


Men exakt vad betyder det gudomliga namnet Al-Afuww

Roten ayn-fa-waw betyder att radera spår, det överflödiga, att eliminera, att avsäga sig, att förlåta, att gå över. Mästarna lär att det är med det gudomliga namnet Al-Afuww som fel, synder och överträdelser av alla slag raderas från registret som förs av de skriftlärda änglarna, förlåts och försvinner för alltid från tjänaren genom ren gudomlig barmhärtighet.

Namnet Al-Afuww ligger nära namnet Al-Ghafur, men det förra är mer intensivt än det senare. Det finns en skillnad mellan Allahs maghfira och Hans afw. Maghfira är synonymt med sitr, det täcker och döljer individuella fel, fulhet och ofullkomligheter, medan afw är synonymt med mahw, det raderar dem helt.

Olika varianter av just denna rot förekommer i Uppenbarelsebokens heliga språk. Till exempel: "Wa ma asabakum min musibatin fa-bima kasabat aydikum wa ya fu aan kathir. (Ingen motgång drabbar er som inte är en följd av era egna händers verk; ändå är det mycket som Han förlåter.) (42:30)

Enligt Koranens exegeter kan denna vers tolkas på åtminstone två sätt i förhållande till gudomlig förlåtelse. Första tolkning: "Varje prövning som drabbar dig är frukten av vad dina händer har begått, och ändå tar Han inte hänsyn (yaafu) många andra missgärningar som du gör", dvs att du skulle ha drabbats av många andra prövningar, som ett resultat av dina många andra missgärningar, om Gud inte hade förlåtit och utplånat dem.

Andra tolkningen: "Varje prövning som drabbar dig är frukten av vad dina händer har begått, och många är de missgärningar som han inte tar hänsyn till", det vill säga att prövningarna som drabbar dig är just uttrycket för hans förlåtelse, och det är genom dessa som Han renar dig från dina många missgärningar.

Dessa två tolkningar är inte motstridiga.

I sin kommentar om de vackraste gudomliga namnen förklarar Imam Al-Ghazali att människor deltar i det gudomliga namnet Al-Afuww genom att vara överseende och förlåta dem som förolämpar dem, mycket mer genom att visa vänlighet mot skurkarna.

Återigen, i detta som i alla saker, är profeten en perfekt modell!


Profeten, ett vittnesbörd om tjänaren som förvandlats av uppenbarelsens mirakel

Enligt Sheikh Ahmad ibn Idris al-Fasi al-Hasani, när versen avslöjades: ÖVERSE (khudh al-afw) med människornas natur [och deras brister], och uppmana [alla att visa] hövlighet och vänlighet och undvik [alla ordväxlingar med] dem som [står kvar i hednisk] okunnighet. (7:199). Profeten frågade ängeln Gabriel (Jibril) vad detta betydde. Efter att ha frågat sin Herre, svarade Jibril: "Gud befaller dig att förlåta den som kränkt dig, att ge till den som berövade dig och att upprätthålla relationer med den som gjorde slut med dig."

Bredden och intensiteten i Guds förlåtelse raderar och renar den troende tjänarens själ till den grad att den blir som en "ren skiva", som den jungfruliga vaxtavlan, utan någon inskription, symbol för själens renhet vid födseln, men det är också trätavlan på vilken Koranens verser är inskrivna med bläck, symbol för "det bevakade bordet" som innehåller den eviga och ursprungliga arketypen av Uppenbarelse, symbol för hjärtat av den analfabet profeten som välkomnar det gudomligas integrerade härkomst. Ordet avslöjades på Laylat al-Qadrs mystiska natt.

Tack vare Al-Afuwws verkan pacificeras, återintegreras, omordnas och regenereras varelsen av och i kärleken till det gudomliga subjektet: "Du älskar förlåtelse", bortom allt uttryck och all föreställning.

"Vet, lär Imam Al-Qushayri, att Guds förlåtelse gentemot Hans tjänare är något vars djupa innebörd inte helt kan förstås med hjälp av språkets uttryck."

Profeten lär oss, genom sina ord och sitt exempel, disciplinen för självuppoffring, metoden för självutplåning, vägen till äkta frigörelse. Han erbjuder oss förebilden och vittnesbördet om tjänaren som är upplyst och förvandlad av Uppenbarelsens mirakel, den vars karaktär hans hustru Aisha hade vetat att känna igen och beskriva, som ett med Koranen.

Allahumma innaka afuwwun tuhibbu al-aafwa faafu anna.