Hur man håller kursen efter Ramadan

Participation et Spiritualité Musulmanes (PSM) - Saphirnews

Allt på jorden skall förgå; men din Herre förblir i evighet i Sitt majestät och Sin härlighet. (55:26-27) Dessa verser låter som bevis, som en sanning som påtvingar sig på oss... Tiden går, de efterlängtade eller efterlängtade ögonblicken kommer äntligen eller redan, vi lever dem i glädje, i smärta, i ansträngning... sedan går de över. Minnena finns kvar men framför allt påverkan av dessa levda upplevelser på vår själ, vårt hjärta, vårt liv.

För några månader sedan väntade vi med brådska och entusiasm på de välsignade och heliga dofterna av månaden Ramadan, och för några dagar sedan lämnade vi den med tacksamhet till Gud för att ha erbjudit oss denna oas av lugn, andlighet, rening och uppfyllelse. Vi åkte därifrån med glädjen över att ha kunnat genomföra en månads fasta, läsa Koranen och nattböner. En glädje blandad med kanske lite ånger, det att inte ha gjort tillräckligt, med önskan att upprätthålla under månaderna efter de ansträngningar som gjorts, och med hopp om att under nästa Ramadan, om Gud lånar oss liv, kunna dra ännu mer nytta av denna välsignade station för helande och att söka Guds tillfredsställelse.

Må Gud räkna oss bland pristagarna av månaden Ramadan under sitt möte, vilket indikeras av vår ädle profet, frid vare över honom: "Det finns två glädjeämnen för den fastande: glädjen när han bryter sin fasta och glädjen när han möter sin Herre."

Precis som månaden ramadan kommer läsåret snart till sitt slut och det efterlängtade sommarlovet närmar sig med stormsteg: möjligheten att ta en paus från våra accelererade liv, att ta sig tid att vila, att träffa familjen, vänner, nära och kära, att resa för några. För andra rimmar semestern med svårigheter, med osäkerhet i synnerhet för de svagaste och mest eftersatta.


Vad ska vi komma ihåg från denna gång, från våra förbigående liv?

Att endast Vår Herres Ansikte kommer att finnas kvar och att varje ögonblick som levs eller ska levas måste styra oss lite mer mot sökandet efter Guds Ansikte och Hans tillfredsställelse. Att alla våra stunder av glädje eller sorg, framgång eller misslyckande, lätthet eller svårighet, är tillfällen som erbjuds oss att komma närmare Gud, att förstå hans vilja, att upptäcka hans visdom och att söka hans godkännande.

En som känner Gud sa att "varje dag som den troende lever är en skatt" eftersom det är vår mest värdefulla ägodel men också en insättning som vi måste göra ett konto för. Vad har jag gjort med och i mitt liv? Har jag förstått och respekterat Guds vilja? Tog jag hand om mitt hjärta, min kropp, mina nära och kära? Har jag varit till hjälp för andra? Stora frågor som kräver djupgående svar.

Men: ”Ingen tid! Ingen tid! är ledmotivet av sinnen omtumlade av det omedelbara. oförmögna till koncentration, som vi har blivit. Vi måste slita oss ifrån livets falska brådskande behov och ägna den tid som krävs för att fördjupa våra idéer och känslor och hålla oss samman för att ifrågasätta oss själva kraftfullt och högtidligt: vart är jag på väg? Detta är ingressen som föreslås i Islamizing modernity, Being a Muslim av Abdessalem Yassine till varje människa som vill ge mening åt hans existens och vandra mot Gud. Att veta hur man kan spåra sin väg i den älskade profetens fotspår och hålla banan hela tiden för att förtjäna att betrakta vår Herres ansikte.

Så på jobbet eller på semestern, i skolan eller på stranden, ensam eller med familjen, i lätthet eller i svårigheter, i styrka eller i sjukdom, låt oss hålla kursen så att varje ögonblick av vårt liv är ett vittne om vår kärlek till Gud och vår brinnande önskan att tillfredsställa Honom.

Svårigheter kommer inte att saknas, hinder kommer att uppstå för att distrahera oss från vårt mål och ibland kan glömska och slarv föra oss bort... Men genom den Högstes nåd och barmhärtighet, genom uppriktigheten i avsikten, den ständiga påminnelsen och fördelarna med gott sällskap, dessa stunder av förvirring kommer att vara flyktiga och kommer att följas av tider av omvändelse och åter bekräftelse av vår vilja att söka hans ansikte, eftersom "endast din Herres ansikte kommer att finnas kvar, fullt av majestät och adel". Låt oss be Gud att ge oss rättfärdighet och beständighet i våra liv, att lära oss säkerhet och acceptans och att ge oss tålamod och uthållighet.