Islamiskt Informations Forum






I Gud den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn

Islams fem pelare i frågan om jagets uppfostran

Máximo Maciel Bo





Profeten Muhammed sade till sina följeslagare efter återkomsten som segrare ur en strid, "Vi kommer tillbaka från en liten ansträngning för att komma in i den stora ansträngningen." En av hans följeslagare frågade "Vilken är den stora ansträngningen?" Profeten svarade, "Ansträngningen mot dina egna önskemål i vardagen." (2)


Introduktion

Religion eller islamisk livsstil, rätt benämnt Islam har spridits på stora områden under de senaste åren genom de politiska och sociala fenomen som omger det. Det finns också många försök att förklara vad denna religion eller livsstil som praktiseras miljarder människor i världen är.

Syftet med detta arbete, långt ifrån en informativ beskrivning av islams fem pelare eller som det kallas på arabiska al arkan al islami, är ett försök att förklara dem ur ett ovanligt perspektiv i den akademiska världen. Islam betyder bokstavligen "underkastelse" och muslim betyder "en som underkastar sig" och i ett religiöst sammanhang innebär det att vara föremål för Guds vilja, en högre makt, att utsätta sig för det outsägliga, det absoluta, det som är bortom den rationella förståelsen.

Många människor som inte erkänner Gud eller en högre makts existens kan undra varför är det nödvändigt att underkasta sig något? Det är en fråga som innebär en följd fråga om villkoren för människans underkastelse i världen. Det finns ingen person på denna jord som inte är underkastad på ett eller annat till en högre auktoritet, från de mest ateistiska människor under statens lagar till de mest hängivna arbetare under myndigheten och företagets struktur.

Liksom nästan alla andliga traditioner, föreslår Islam att egot, jaget är just källan till alla konflikter och svårigheter som upplevs av människan och det enda sättet att lösa dessa utmaningar är genom att utsätta, undertrycka, uppfostra och träna det; och för att uppnå detta behövs en extern källa, en referenspunkt som inte avgörs av den enskildes vilja, men av en vilja som överskrider individualitet, annars kan vår vilja lätt falla under vårt egos dominans utan att märka det.

Precis som patient litar på läkarens ordination utan att fråga för mycket, litar muslimerna på Allah och Muhammeds ordination. Vilken patienten säger till sin läkare "jag tar medicinen när jag vill och inte när ni mig säger till mig att jag ska göra det"? Utan tvekan kommer denna patient inte att läka på bästa sätt. Långt ifrån en akademisk eller dogmatisk synvinkel kommer jag att förklara hur en person som beslutar att ta denna väg, metod och livsstil kan förstå och tillämpa de fem pelarna i islamisk praxis.


Islams fem pelare och dess förhållande till egot

Islam är byggt på tre principer, nämligen Islam själv, Iman och Ihsan. Varje princip i sin tur har ett antal pelare. I det första fallet om praxis, i den andra om källorna till sannenlighet och den tredje om den bästa nivån. Precis som det berättades av en av de Muhammeds följeslagare om dennes liv:

”Vi satt en dag med Allahs budbärare, och en man i ren vit klänning närmade sig oss. Ingen kände igen honom och det fanns inga tecken på att han var på resande fot. Han satt framför profeten med sina knän som rörde profetens knän, med sina händer som vilade på sina fötter och sade, ’Muhammad, berätta om islam’. Profeten svarade: ’Islam är att acceptera/ förstå/inse att det inte finns någon Gud utom Allah och att Muhammed är Allahs budbärare, att göra salat, ge zakat, fasta under månaden Ramadan, och göra hajj till Kaba...’ Främlingen sade: ’Du har sagt sanningen.’ Vi blev förvånade över att han frågade och bekräftade svaret. Då sade han, ’Berätta om iman’. Profeten svarade: ’Iman är att finna trygghet i Allah, Hans änglar, böcker som inspirerats av Honom, i Hans budbärare, den sista dagen och ödet, både i det goda och dåliga av ödet.’ Främlingen sa, ’Du talade sanningen’ och sade: ’Berätta nu om ihsan’. Profeten svarade: ’Ihsan är att fokusera på Allah som om du kunde se Honom, och om du inte kan se Honom, vet att Han kan se dig’ (...) Då sade profeten, ’Främlingen var ängeln Gabriel, som kom för att lära dig om detta sätt att leva.’" (3)

Jag kommer att fokusera främst på Islams fem pelare i relation till hur de förstås och praktiseras dessa discipliner eller gudomliga kommandon för att dämpa och uppfostra egot.


Shahada

Den första pelaren kallas Shahada eller felaktigt översatt som vittnesbörd om tron. Den består av två meningar som varje muslim måste uttala vid olika tider på dagen. Det är den fras som någon som bestämmer sig för att omfamna islam bör säga tre gånger framför två muslimska vittnen för att fån den stunden betraktas som muslim. Den första hänvisar till gudomlighet och den andra hur man ska förstå gudomligheten.

Ashadu anla ilaha ila Allah ua ashadu anna Muhammadan rasulul la

Översättningen av Shahada utgör en verklig utmaning, men jag kommer att använda mig av vissa översättningar. Den första delen säger "Jag accepterar/jag förstår/jag inser att ingenting verkligen existerar utom Allah" (4) eller "Jag vittnar om att det inte finns någon gud utom Gud" eller "Jag vittnar om att det inte finns någon gud utom Allah." (5) Hur som helst är det viktigt att notera att det består av en förnekande och sedan ett jakande.

Denna motsägelse innebär en första utmaning för vårt intellekt och framför allt för vårt ego som i sitt försök att förstå allt försöker vrida innebörden och kanske skriker ut "om ingenting existerar, Gud existerar inte, bara jag som tänker." Här finns den första motgången för vårt ego. Det är inte möjligt att förstå gudomlighet och mycket mindre deras sätt att existera, som Immanuel Kant skulle säga, noumenon finns utanför den rationella erfarenheten. Men för många människor behovet att förstå är akut och ett absolut nödvändigt krav för godkännande av någonting. Hos dessa människor kommer egot att försöka trassla sig in i en intellektuell labyrint som inte leder till någonting.

Liksom Gud i det Gamla testamentet som säger "jag är den jag är" (6), (kanske som ett svar på filosofins grundläggande fråga om Vad är jag?) sätter denna första sats egot i en svår situation. Om det är inte möjligt att förstå vid första anblicken Allahs natur, hur kommer man då att förstå Hans planer eller bestämmelser?

Den andra delen av Shahada är svaret men det år också en utmaning för egot, den säger "och jag förstår/inser/accepterar att Muhammed är hans budbärare/tolk/sändebud" (7). Förmågan att förstå gudomlighet öppnas då fullständig, men det innebär att egot är fortfarande omringad och ännu mer isolerat.

Förståelse av Allah går inte genom våra individuella kapaciteter som kan förvandlas till arrogans som är så vanlig hos kultiverade och intellektuella personer som Koranen kallar för "åsnor som bär böcker" (8). För att kunna förstå måste man gå genom den andra och i detta fall Muhammad, som skickades för att just förmedla det gudomliga budskap till mänskligheten, som Abdelmunin Aya sade "vi kan inte veta vad Allah är, och det finns ingen mening eller betydelse att någon påstår sig veta vad Gud är, men vi vet vad Muhammed gjorde." (9) Detta innebär inte att människan inte kan eller ska utveckla sina kunskaper och intellektuella förmågor, tvärtom, strävan efter kunskap rekommenderas, så länge vi vet att lägga undan vårt egos ambitioner och att det uppnås genom att följa Muhammeds exempel. Genom att följa efter en annan och inte sig själv.

Shahada lämnar oss utan tillgång till alla möjliga ursäkter eller verktyg som kan användas för att upphöja egot. Ett väl förstått Shahada gör det omöjligt för oss att fullt ut förstå dess djupa innebörd med endast vår logik, vi kommer att behöva ödmjukt använda externa medel för att förflytta oss till nästa pelare, dessa medel är själva gudomligheten och Muhammad och övergivandet av den falska tron att med vårt intellekt och förmågor vi kommer att kunna förklara allt som sker i våra liv.


Salat

Salat eller bön är den dagliga praxis par excellence hos varje vuxen muslim. Det förekommer fem gånger om dagen, nämligen: Fajr, Dhuhr, Asr, Maghrib och Isha.

Tidsintervallen bestäms av solens positioner och därför ändras dem under loppet av årstiderna. Varje salat har sina egenheter och varaktighet men i allmänhet är de mycket lika. Varför är de så många och varför bör salat göras varje dag i våra liv utan undantag?

Hamza Yusuf, en av de mest framstående forskare i vår tid förklarar det så djupt som enkel: "(...) reningen är en livslång process, inte något som appliceras en gång och sedan glöms bort. Hjärtats renhet överlever inte en passiv hållning. Man måste alltid vara på sin vakt." (10) Salat består också av två aspekter, en inre och en yttre. Den inre aspekten är en stark avsikt av att fokusera på det man gör tillsammans med recitation av Koran verser, ibland med hör röst och ibland i tysthet. Den yttre aspekten är den som bäst återspeglar det sätt på vilket jaget presenterar sig för världen och dess dynamik representerar den process som så småningom leder det till underkastelse.

De två första positionerna Takbir och Qiyyam, säger "Jag är här, jag står framför världen." Vår ego uttrycker sig på sitt bästa sätt, och tror sig vara kapabel att konfrontera allt, fast. Men i den tredje positionen, ruku, när vi måste böja oss, börjar vägen till avskaffandet av ego, som vi sagt tidigare, är källan till alla konflikter som rör människan. För att något ska gå sönder måste den böjas, för att bryta egot måste vi böja kroppen.

Den fjärde och kanske den djupaste position, sujud, säger "jag är här utan något att konfrontera, mitt huvud där alla mina intellektuella förmågor finns är på golvet och mitt hjärta svävar över dem." Detta är den unikt tillfälle i livet för varje person som utövar salat där hjärtat är fysiskt placerad ovanför hjärnan.

Slutligen måste egot andas för att oavsett vi gillar det eller inte är egot en del av oss. Khulus ställning ger det respit men den leder igen till en ny sujud, för att undvika att tänka "jag gjorde det, jag lyckades undertrycka mitt ego", ord som tydligt kommer från samma ego som är så stolt över sina framgångar, framförallt de individuella.

Abu Hurayrah, en av Muhammads följeslagare berättade att Muhammad sade "salat i gemenskap är tjugo grader högre än en ensam salat." (11) Salat i gemenskap innebär utan tvekan en klar utmaning för vårt ego eftersom där måste man anpassa sig till andra folk, tolerera deras närvaro, rörelser, distraktioner, kanske att stå i linje med någon vi inte gillar eller har ett problem med. Salat avslutas med den traditionella hälsningen bland muslimer som säger "Frid vare med dig" genom att vrida huvudet åt höger och sedan vänster för att önska fred till människor som är på sidorna.


Saum – Fastan

Saum är det ordinerade fasta för Ramadan. Alla muslimer ungdomar och vuxna i god hälsa, man eller kvinna, förutom gravida och ammande, ska fasta under den heliga månaden Ramadan från det att solen går upp och fram till solnedgången. Denna fasta gäller inte bara mat och dryck men även sexuell umgänge för de gifta och för alla en absolut fasta i hjärtat, där all själviskhet måste lämnas vid sidan.

Detta kan vara lite obegripligt för det moderna tankesättet eller uppfattas som ett offer, men det är motsatsen. Ramadan månaden är den största glädje bland muslimer i världen och långt ifrån att vara ett offer i den medeltida kristna perspektiv, man uppleverstil denna månad som en glädjes månad, en månad att testa sig själv, att träna, för att möta vårt ego på ett intensivt sätt. Och för att egot inte ska vänja sig vid att alltid fasta vid samma tid på året, vilket gör detta till en vana, förflyttar sig Ramadan 14 dagar per år som ett resultat av den islamiska kalendern är en månkalender. Detta leder till att varje muslim under hela sitt liv har varit tvungen att fasta i alla årstider och upplevt olika antal timmars fasta.

Fastan är en av de mest givande andliga övningar för att utveckla viljan, självkänsla och empati. Det finns många andliga vägar som förespråkar fasta och avhållsamhet som en del av vår utveckling. När det gäller islam är målet, som vi nämnde tidigare, att träna egot, ta ha kontroll över det. Här kommer jag bara att nämna tre sätt på vilka fastan bidrar till förtrycket av egot.

a) Fastan kräver att vi sätter oss i situationen hos de som på riktigt går hungriga utan något val, en situation som upplevs av tusentals människor på jorden.

b) Fastan lär oss att värdesätta mat, de som förbereder det och att vara medvetna om vårt beroende av andra. Som Muzaffer Ozak säger "Allah visar kärleksfullt att vi alla är en." (12)

c) Att hålla fast under en tid för att uppfylla fastan, det är en extraordinär övning för viljan. Efter att ha uppfyllt fastemånaden Ramadan verkar alla svåra uppgifter enkla att ta hand om.

Jag skulle kunna nämna många fler dygder som kommer med fastan, men med dessa tre är uppenbart att fastan är ytterligare ett sätt att utbilda vårt ego. Som avslutning på denna förklaring vill jag citera Muzaffer Ozak som vackert sammanfattade fastans anda och dess konfrontation med egot:

(...) om du fastade, har du lärt dig vad det innebär att gå hungrig. Nu ska du släcka värmen för en dag och se efter hur det är för dem som inte kan värma sitt hem! Använd inte skor en dag, gå barfota genom snön och isen och ta reda på hur det är för dem som alltid går barfota genom leran och smutsen! Lämna dina fönster öppna en dag och förstå vad det är att leva i ett hus utan dem! Gå ut utan din jacka en kall vinterdag, bara för att se hur det är för dem som inte har tak över huvudet! Så länge du har en full mage kommer du inte att veta något om tillståndet för de hungriga, så lände ditt hem är varm, kommer du inte att förstå handlingen hos dem som lever utan värme, så länge dina egna fötter är skodda, har tjocka kläder och en päls att bära, kommer du inte att ha någon aning om tillståndet för de som går barfota och nakna.(13)


Zakat

Zakat eller monetära och/eller egendom sociala bidrag. Från en islamisk synvinkel ägs de tillgångar som var och en besitter inte av privatpersoner, men av Allah och av samhället som helhet och det är gudomligheten som fördelar det enligt Hans mystiska kriterier. Denna teologiska princip kräver av varje muslim att redovisa de tillgångar de fick genom att betala eller lämna över en andel av sina tillgångar årligen för det goda och samhällsutveckling.

Zakat till förmån för de mest behövande antingen i kontant eller, som rekommenderas av många kunniga för att undvika missbruk av pengar, i konsumtionsvaror är ett sätt att erkänna att det vi har är inte vår, men de som behöver mest. Det är deras avsaknad som gör det möjligt för andra att ha mer. Enligt denna uppfattning av fattigdom träffas egot fullt ut eftersom allt som man har är faktiskt tack vare det lilla andra har. I varje friskt hjärta skapar detta en känsla av att ge utan att förvänta sig något i gengäld. Även vår hälsa behöver andra som läkare, dietister, människor som förbereder vår mat eller transportera det från avlägsna platser.

Det är intressant att notera att vid tidpunkten för leverans av zakat den person som tar emot det bör inte tacka, utan tvärtom. Den som borde tacka är givaren eftersom det faktum att denne måste ge en del av sin egendom innebär att han har gynnats av Allah vid utdelning av Hans välsignelser. Detta också utvecklar medvetenheten när man förstår att allt vi har är faktiskt inte resultatet av våra egna ansträngningar men av ett nätverk av människor som i sin önskan av att leva bidrar på många sätt till utvecklingen av samhället som helhet. En muslim som tror att vad han fick var resultatet av enbart hans insats begår ett av de allvarligaste brotten, att tro sig vara självförsörjande. Endast Allah är självförsörjande, alla andra behöver något eller någon annan för att leva och utvecklas.


Hajj

Hajj eller pilgrimsfärd. I varje massfenomen kan vi säga att människans individualitet och hennes ego lämnas i bakgrunden för att bli en del av en enda mänskliga händelser med hundratals, tusentals eller miljontals människor. Massfenomen i vår postmoderna kultur i allmänhet är relaterade till sport, politik, konst och ytterligare underhållning som ofta är tomma på innehåll och bidrar lite till utvecklingen av samhället, kanske för att glömma vardagen.

Denna så vanliga situation för människan återvinns av Islam och som i andra religiösa traditioner återställs till deras specifika sammanhang för att får så mycket gott ur det. Pilgrimsfärden som varje vuxen muslim, med ekonomiska och fysiska resurser bör göra åtminstone en gång i livet till Kaba, är ett tydligt exempel på ett massfenomen som har återvunnits i syfte att träna egot.

I denna pilgrimsfärd deltar minst tre miljoner människor årligen och de är skyldiga att följa en rad ritualer som förenar dem i det minsta med alla andra. Rika och fattiga måste klä sig med bara två bitar av vit duk, ett runt midjan och den andra på axlarna, män och kvinnor måste be sida vid sida, unga och gamla måste resa samma avstånd. Det finns ingen enskild jag i hajj, men en kollektiv jag som avsiktligt tar bort alla uttryck av självständighet och klass arrogans. Varje människa är precis lika den andra. Den som tar sitt ego till denna pilgrimsfärd kommer säkert att ha en hård resa och jag vågar säga att denne kommer inte att trivas där, och ännu mer, jag vågar säga att kanske det var vad dennes ego behövde, en mycket hård omskakning.

Det finns få tillfällen i en muslims liv där denne måste utöva empati, tolerans och tålamod som under hajj. Jagets alienation är absolut, man kan inte uppleva Hajj om man bär sitt ego hög.


Slutsats

Detta sätt att förstå de fem pelarna tillåter oss att förstå islam på ett annat annorlunda sätt än de akademiska förklaringar som fördjupar sig lite i praxis andlighet. Vanligtvis hittar vi beskrivande förklaringar av islamisk praxis enligt en dogmatisk, rituell och ibland meningslös perspektiv.

För att sammanfatta det sagda vill jag citera ett stycke av ett tal av Ali ibn Abi Talib sammanställt i sin bok "Vältalighetens topp".

”Under salat gör ni en prostration inför Allah med huvuden på golvet och så förvärvar sinnen ödmjukhet och underkastelse i stället för fåfänga och antagande. Under fastan lider man frivillig hunger och lyder Allahs order, man upplever hunger och törstens kval för att lära sig hur verklig hunger och behov känns. Genom att betala Zakat delar man jordens vinster och pengar bland fattiga och fördrivna, och på så sett lindrar man delvis deras nöd och etablerar en relation till dem. Försök att inse hur genom att lyda och praktiserar dessa former av hängivenhet förbättrar man sitt sinne och intellekt, och eliminerar stolthet, fåfänga, inbilskhet och arrogans från sina sinnen och ersätter dem med ödmjukhet, saktmod och känslor av altruism mot andra människor.” (14)

Jag avslutar denna artikel med att citera två av de mest framstående poeter i litteraturhistorien, Johannes av Korset och Jalal ad-Din Rumi. Den första katolik och den andra muslim som trots sina teologiska skillnader skulle säkert varit överens om att med egot kommer man ingenstans. I båda texter ser vi hur individualitet, ego och det som skiljer oss från det andra och de andra, efter en lång process av hängivenhet slutar med att släckas i en förening med det gudomliga som överskrider själva tron, med andra ord, undertryckandet av egot är totalt.

O natten som styrs!
O natten vackrare än gryningen!
O natt som förenade
Älskaren med den älskade,
den älskade omvandlat till den man älskar! (15)

Du skriker: Jag är älskaren,
men dessa är bara ord.
Om du ser som två den älskade och älskaren,
antingen ser du dubbel eller kan du inte räkna. (16)





Anmärkningar

1. Yusuf, Hamza. Purification of the Heart; Sings, Symptoms and Cures of the Spiritual Diseases of the Heart, Translation and Commentary of Imam Al Mawlud´s Matharat al Qulub. Sandala. Kalifornien, USA, 2012. Sida 191.

2. Al Nisaburi, Abi Al Husayn bin Muslim Al Hajjaj bin Muslim Al Qushayri. Sahih Muslim, kap. Jihad. Dar us Salaam. Riyadh, Saudiarabien, 2000.

3. Al Nisaburi, Abi Al Husayn bin Muslim Al Hajjaj bin Muslim Al Qushayri. Sahih Muslim. Cap. Al Iman. Dar us Salaam. Riyadh, Saudiarabien, 2000.

4. Direkt översättning från arabiska av författaren av detta arbete.

5. Zinu, Muhammad Ibn Jamil. Islams pelare och tro, vad du bör veta om den muslimska religionen. International Islamic Publishing House. Riyadh, Saudiarabien, 2003. Sida 20.

6. American Standard Bible. Divine Word. Exodus 3: 14-15. Sida 92.

7. Direkt översättning från arabiska av författaren av detta arbete.

8. Koranen. Sura 62:5

9. Ayha, Abdelmumin. Islam är inte vad du tror. Kairos. Barcelona, Spanien, 2010. Sida. 96.

10. Yusuf, Hamza. Purification of the Heart; Sings, Symptoms and Cures of the Spiritual Diseases of the Heart, Translation and Commentary of Imam Al Mawlud´s Matharat al Qulub. Sandala. Kalifornien, USA, 2012. Sida 11.

11. Al Nisaburi, Abi Al Husayn Muslim Ibn Al Hajjaj Al Qushayri. Sahih Muslim, volym II. Sida 133.

12. Ozak, Muzaffer. Irshad, Wisdom of a Sufi Master. 2005. Sida 118.

13. Op. Cit. Sida 233.

14. ibn Abi Talib, Ali. Nahjul Balagha. The Cultural Center of Islamic Republic of Iran. Damaskus, Syrien, 2008. Predikan 197.

15. De la Cruz, San Juan. Fullständiga dikter och prosa kommentarer. Planet, Barcelona, 2002.

16. Rumi, Jalal ad Din Muhammed. I den älskades armar, en antologi av mystisk poesi. Edaf, Barcelona, 2001.

















































































































































































































































































































































































Copyright © 2007 Islamiskt Informations Forum