Islamisk finans i kristider

Alberto Priego - FUNCI

Bortsett från de religiösa frågor som den för med sig, anses islamisk bankverksamhet vara ett etiskt element på globala marknader som uppvisar en överdriven spekulation och saknar den nödvändiga trovärdigheten. Således kommer de ekonomier som lyckas ge en fastare och mer verklig bild att uppnå en mer hållbar och varaktig framtid över tiden. Lärdomar från en mindre lönsam, men säkrare och mer etisk verksamhet.

USA:s bolånekris och rörliga räntor verkar inte ha påverkat de så kallade islamiska bankerna.

Den främsta orsaken finns i det som kallas "Fiqh al-Muamalat", eller islamiska regler för transaktioner, som förhindrar både att ta stora risker (Gharar) och den därav följande vinsten om risken inte fullbordas (Riba). Alla skolor för islamisk rättsvetenskap (Madhab), från de mest liberala som Hanafi till de mest konservativa som Hanbali, kritiserar dessa operationer. Å andra sidan är de för andra med lägre risk (vasir) som de anser vara lämpliga (halal).

Därmed framställs den så kallade islamiska finansen, som gör en förmögenhet i Malaysia eller i länderna vid Persiska viken, som en säkrare verksamhet, men där vinstmarginalen också är mycket lägre. Således har finansiella produkter som det så kallade "Sukut" (islamiskt certifikat) redan blivit ett alternativ för icke-islamiska länder som Sydkorea eller Kina.


Några begrepp om islamisk finans

Ett av huvud begreppen som skiljer islamisk finans från resten är "riba", eller ocker. Dess ursprung är introduktionen av mynt med "ex-natura sua"värde, eller som tog sitt värde inte från deras vikt, utan från materialet de var gjorda av (guld eller silver), istället för den så kallade "fiat". De baserade sitt värde på sin vikt. Således, med "fiat" valutor, om man gick med på en skuld med en fast ersättning för den som lånade ut den, ansågs den inte som "riba", eftersom dess värde inte varierade. Det ansågs dock vara "riba" när en skuld hade en fluktuationsmarginal, eftersom den som kontrakterade den kunde hitta en variation av de överenskomna villkoren.

Om vi ville köpa en vara X inom de islamiska reglerna borde vi sätta priset på varan med banken, plus en extra summa som vi skulle betala på en tid som också måste fastställas tidigare. Denna tillgång skulle förvärvas av banken som skulle sälja den till oss under de överenskomna villkoren. Det extra beloppet vi skulle betala skulle dock inte vara föremål för förändrade marknadsförhållanden, så det finns inget utrymme för spekulationer och skulle inte anses vara "riba".

I vissa länder, som Malaysia, har mer flexibla finansieringsmekanismer etablerats som dock inte bryter mot islamiska transaktionsregler ("Fiqh al-Muamalat"). Ett exempel är de så kallade "Musyaraka al-Mutanaqisa" bolånen, som bygger sin framgång på principen om delad risk/belöning ("Mudharabah").

När ett hus köps ingår banken och köparen ett partnerskap. Den finansiella enheten hyr ut fastigheten till köparen, som blir hyresgäst, och, utan att avvika från islamiska regler, återbetalar beloppet enligt den lokala marknaden. När skulden är reglerad under de överenskomna villkoren upphör partnerskapet som skapats mellan banken och köparen. Vid förlust skulle huset auktioneras ut och vinsten delas mellan båda parter i kompaniet enligt deras medverkan. Detta är principen om "Mudharabah" eller delad risk/nytta.

Generellt sett är vinsten för ekonomin att bankerna har en reservkvot på hundra procent, vilket ger ekonomin mer tillförlitlighet, även om det ger mindre handlingsutrymme.

Andra bankprodukter är joint ventures ("Mudarabah"), förskottsbetalningar för vissa produkter ("Bai Salam"), den så kallade "hibah", eller gåvor som banker gör för att belöna sina kunder pga. omöjligheten att ge ränta.


Islamisk banks födelse

Ursprunget till denna typ av kapitalism, som vissa kallar islamisk kapitalism, går tillbaka till Islams guldålder (8:e till 1100-talet e.Kr.). Under denna period uppfylldes de nödvändiga villkoren, en valuta med ett stabilt värde som dinar och införlivandet av oberoende monetära zoner, för utveckling av koncept som gynnar stabilitet och avvisar spekulation.

Det var dock inte förrän 1963 som den första islamiska banken skapades, "Mit Ghamr", som skapades av Ahmad El Najjar, även om han undvek alla adjektiv med anknytning till religion. 1972 blev det Banco Social Nasr, en enhet som varar fram till idag. Den första moderna islamiska banken, Dubai Islamic Bank, föddes i Dubai 1975 och var den första av många som fanns i Persiska viken, Malaysia eller Indonesien.

För närvarande finns det många banker som kallas islamiska, och många andra som inte har särskilda konton för kunder som begär att de ska agera i enlighet med "Fiqh al-Muamalat", eller islamiska transaktionsregler. Även det kraftfulla Dow Jones-indexet har ett index för företag som respekterar islamiska regler, Dow Jones Islamic Markets (DJIM), det vill säga de som inte handlar med produkter som är förbjudna av Islam som fläsk, alkohol eller hasardspel, och som respekterar tidigare nämnda regler. För dess tillsyn finns det ett organ - "Auditing & Accounting Organisation of Islamic Financial Institutions" (AAOIFI) som intygar efterlevnad av dessa standarder.



Anteckningar:

Alberto Priego är expert på frågor om Kaukasus och Centralasien. Han har varit forskare vid institutionen för internationella studier vid Complutense University of Madrid, och är för närvarande en "Visiting Scholar" vid School of Oriental and African Studies (SOAS, School of Oriental and African Studies). Hans artikel är publicerad med tillstånd av Safe Democracy Forum.